31 oktober
Grattis farfar i himlen, som har födelsedag idag!
Ibland tappar jag all inspiration att skriva... som ni kanske märkt... Men förra veckan var en uuuurtrist vecka! Förkylningen slog till med full kraft i måndags, följt av hostan, som gör att jag inte sovit särskilt mycket. Som gör att jag inte orkar särskilt mycket. Och inte är på humör för särskilt mycket heller. Men varför klaga? Det finns de som har det mycket, mycket värre, med död och elände, droger och knivar, ledsna barn och oroliga mammor... Ändå klagar "man". Ja, alla står vi väl oss själva närmast...
Fast en del kul har det iaf varit ändå. Jag har jobbat skapligt mycket, på bra ställen. Alla ställen är iofs bra, men man får ju sina favoriter.
Jag har träffat Lisa, magen och mågen en del, och sakta, sakta börjar det gå upp för mig vad som väldigt snart ska hända. Mormor! Smaka på den va!
Och så har slutspurten på teatern börjat, tonåringarna kör sitt för fullt just nu och jag är med och är skärmvändare/ridådragare/rökmaskinist/ljus-av-och-på-sättare, och det är roligt! Och om knappt två veckor är det vår grupps tur att ha premiär. Få se hur det går då! Det är ju trots allt detta som är belöningen för ett års slit och släp.
Så den här helgen har varit bra. Lugn och skön och lugn och skön! Bonus med en extra timme också :)
Jag har för några veckor sedan börjat i en ny slags terapi också. Intressant. Fast jobbigt. Fast bra. Tror jag. HOPPAS jag...
Måste en gång för alla få bukt på mitt dåligtmående som poppar upp ibland, även om det blivit mycket, mycket bättre nu. Jag mår förhållandevis bra nu, och det är kanske då man orkar ta tag i saker ordentligt? För även om jag mår bra nu, så vill jag inte riskera att bli dålig igen. Låter det vettigt tro?
Men det kan förklara att jag inte alltid är på topp och jag brukar vara ganska slut när jag kommer från mina sittningar. Jag känner själv att jag är ganska asocial nuförtiden. Sitter hemma mycket, och trivs ganska bra med det. Pillar i naveln och spelar "bubbelspel" halva nätterna. Vilket liv! :)
Fast det finns ju pärlor att se fram emot. Naturligtvis är Lisa och Krazzes bebbe den största pärlan. Men jag har också min NY-resa i januari att se fram emot. Och så hoppas jag förstås på mycket jobb. Guuud vad skönt att kunna säga att jag ser fram emot att få jobba mycket! Då trivs man med jobbet!!!
Ibland tappar jag all inspiration att skriva... som ni kanske märkt... Men förra veckan var en uuuurtrist vecka! Förkylningen slog till med full kraft i måndags, följt av hostan, som gör att jag inte sovit särskilt mycket. Som gör att jag inte orkar särskilt mycket. Och inte är på humör för särskilt mycket heller. Men varför klaga? Det finns de som har det mycket, mycket värre, med död och elände, droger och knivar, ledsna barn och oroliga mammor... Ändå klagar "man". Ja, alla står vi väl oss själva närmast...
Fast en del kul har det iaf varit ändå. Jag har jobbat skapligt mycket, på bra ställen. Alla ställen är iofs bra, men man får ju sina favoriter.
Jag har träffat Lisa, magen och mågen en del, och sakta, sakta börjar det gå upp för mig vad som väldigt snart ska hända. Mormor! Smaka på den va!
Och så har slutspurten på teatern börjat, tonåringarna kör sitt för fullt just nu och jag är med och är skärmvändare/ridådragare/rökmaskinist/ljus-av-och-på-sättare, och det är roligt! Och om knappt två veckor är det vår grupps tur att ha premiär. Få se hur det går då! Det är ju trots allt detta som är belöningen för ett års slit och släp.
Så den här helgen har varit bra. Lugn och skön och lugn och skön! Bonus med en extra timme också :)
Jag har för några veckor sedan börjat i en ny slags terapi också. Intressant. Fast jobbigt. Fast bra. Tror jag. HOPPAS jag...
Måste en gång för alla få bukt på mitt dåligtmående som poppar upp ibland, även om det blivit mycket, mycket bättre nu. Jag mår förhållandevis bra nu, och det är kanske då man orkar ta tag i saker ordentligt? För även om jag mår bra nu, så vill jag inte riskera att bli dålig igen. Låter det vettigt tro?
Men det kan förklara att jag inte alltid är på topp och jag brukar vara ganska slut när jag kommer från mina sittningar. Jag känner själv att jag är ganska asocial nuförtiden. Sitter hemma mycket, och trivs ganska bra med det. Pillar i naveln och spelar "bubbelspel" halva nätterna. Vilket liv! :)
Fast det finns ju pärlor att se fram emot. Naturligtvis är Lisa och Krazzes bebbe den största pärlan. Men jag har också min NY-resa i januari att se fram emot. Och så hoppas jag förstås på mycket jobb. Guuud vad skönt att kunna säga att jag ser fram emot att få jobba mycket! Då trivs man med jobbet!!!
Kommentarer
Trackback
