storpinglan

Tillvaron är verkligen upp och ner. Har som sagt haft en toppenhelg, men idag är det neråt igen. Trött, besvärlig och imorgon är det begravning...

Vad är det som får en ung människa att ta sitt liv? Hur orkar föräldrarna leva vidare med det? Har nyss pratat med Petters mamma, och vad ska man säga? Det är så otroligt svårt att förstå, jag VILL inte kunna förstå. Petter var, som jag minns honom, en busig och pigg kille. Snäll och varm och fin... Men man vet ingenting... Ska gå på begravningen på onsdag, och det kommer att bli tungt, men känns ändå rätt.

Livet är verkligen upp och ner och fast man ibland tycker att det inte händer någonting, så händer det ju saker mest hela tiden. Både positiva och negativa saker.

Det blev inte mycket bloggande från min resa till NY sist, men det var en intensiv resa. Bröllopet var förstås en höjdare! Lotta och BÅ var så fina!

Barnen är ursöta, men urstökiga. Jag var trött, och när jag kom hem skulle jag behövt en veckas semester. Men det är bra att resa bort ibland, om inte annat så kommer man ihåg igen hur bra man har det hemma. Jag bor bra, bestämmer själv, jobbar med härliga grabbar, har en underbar dotter och en minst lika underbar dotterson.

En av mina morbröder ringde förra veckan och frågade hur det var med mig. Jag svarade att det var som vanligt. Då frågade han vad som vanligt var för mig, jag som byter karlar, jobb och boende stup i kvarten! Kan förstå honom till viss del, men tyckte nog att han var en smula orättvis ändå. Fast jag vet att han inte menar nåt illa med sitt uttalande. Men ändå...

Ok, jag har flyttat MÅNGA gånger i mitt liv, kanske pga rastlöshet eller av praktiska skäl. Ibland har jag varit så illa tvungen. Men ingen skada skedd för det, eller hur? Ja, möjligen tycker mina vänner som måste hjälpa mig bära möbler att det inte ska vara för ofta...

Jag har bytt jobb några gånger de sista åren, men det har mest berott på arbetsmarknaden. Men förhoppningsvis har jag hittat rätt nu. Åtminstone rätt genre. Har ju t o m avancerat från timvik till "vanligt" vik ett tag.

När det gäller karlar, så väntar jag på mannen i mitt liv. Jag vet att han finns och endera dagen så är han hos mig ;) Tills dess så reder jag mig nog.

Och jag är inte ombytlig med allt i mitt liv, t ex så har jag varit teaterledare i 12 år nu. Tycker fortfarande att det är roligt, men kommer att avgå som ordförande nu på årsmötet. Bättre att lägga krutet på det som verkligen är kul.

Och jag har ju mina vänner. Fast jag blivit lite mindre social den senaste tiden, tror jag nog att de finns där för mig ändå. Iaf de som är riktiga vänner...

Idag har jag iaf varit till Bäsna och fikat, tillsammans med Annika, Berit S, Olivia, Albin och Wilma. Snufsat på Elias, skrattat och pratat med Lisa och Krazze. Beundrat deras nya, fina diskmaskin som de är så glada över. Det är livskvalitet på hög nivå, och jag är så glad att ni finns! Jag har också Skypat med lillebror och barnen. Och snart får jag lite trevligt kaffefrämmande också. Ett bra avslut på en lugn och skön helg.

Jag är också glad att pappa i Thailand, mamma i London och Göran i New Jersey finns! Långt borta är ni, men ändå nära <3

Dags att damma av tangentbordet igen!

Januari är en väldigt tråkig månad, och det har egentligen inte hänt så mycket det här året heller. Jag har jobbat på, och inte så mycket mer.

Förra veckan blev jag sjuk, var till vårdcentralen i torsdags och där konstaterades bihåleinflammation och nåt knas i ena örat. Fick antibiotika och lite annat smått och gott, så det ska väl förhoppningsvis vara bra tills på onsdag.

För då ska jag ju ut och flyga! Det har äntligen blivit dags för resan till NY, och det ska bli så skönt att träffa Göran och familjen och så trevligt att få gå på bröllop i Svenska Kyrkan på fredag :) Enda orosmolnet är dock att inte bihålorna och örat ska vara bra, för då blir det ingen lek att flyga... Men, det ska nog bli bra! 

Fast en rolig sak som varit nu, är att i lördags var jag barnvakt "på riktigt" för första gången. Elias sov hos mig, och vi hade det så mysigt! Visst vaknade han ett par gånger och ville ha mat, och visst låg jag väl lite på åga, men det var så skönt att få rå om honom alldeles själv sådär :)

Jag återkommer här, med lite rapporter från NY. Nu blir det sängen och sova!

Jag kanske ska skriva lite om hur de senaste dagarna varit också...

Jag jobbade tisdag och onsdag, själv med två grabbar. Tyvärr blev det inget bad i Tunet, då de tydligen hade stängt. Men vi åkte och fikade i Torsång istället. Och på onsdag tog vi oss en utflykt till Clas Olsson, och där var det längesedan jag var upptäckte jag... Riktigt trevligt faktiskt, och det tyckte grabbarna också... tror jag iaf :)

På onsdag kväll var jag först på extra styrelsemöte ett par timmar och sedan iväg på Borlängebandens firmafest. Det var jättekul! Massor med bekanta, trevligt sällskap och bra musik. Kom i säng sent... och som tur var var jag ledig på torsdag. Så den dagen blev en slappdag... Till kvällen åkte jag till Bäsna, med övernattningsbag och madrass och var "barnvakt" under natten, så de trötta föräldrarna skulle få sova ut en natt. Jag och Elias hade en mysnatt, med inte alltför mycket sömn, men desto mera gos :)

Jag var ledig på fredagen också, så efter frukost med Lisa åkte vi till Kupolen och shoppade. Tog en fika med mamma, Josse och Anna också. Sen åkte jag hem och fick en välförtjänt middagslur. Kvällen blev lugn och fin.

Igår gjorde jag inte många knop under dagen, men till kvällen var jag, Annika, Berit, Lotta och BÅ på fest i Kämpevillan tillsammans med ungerfär 50 personer till. Jättetrevlig fest, jättegod mat och massor med trevligt folk. Jag och Annika var hemma här i tvåtiden, så det blev en lagom kväll.

Vaknade skapligt tidigt idag, och hade ju frukostsällskap, tänk att mackor smakar så mycket godare när man inte äter själv... Resten av dagen har jag slappat, vilat och lagat mat. Och alldeles lägligt kom Lisa och Elias förbi när det var ät-dags. Och lite senare kom även Krazze, fast han fick ingen mat, bara lämna ifrån sig min bil... Så de åkte, men var strax tillbaka och levererade en påse ostkrokar. Tack! En god och glad överraskning, det är de små tingen....

Nu har jag duschat och skall strax krypa ner i min renbäddade säng, drömma skönt och sova gott. Imorgon är det jobb igen!

Så har ännu ett år sprungit förbi... Ett känslosamt år!

Det bästa som hänt under året är naturligtvis att Elias föddes! Fick vänta nästan hela året på honom, men när han väl kom var det värt all väntan...

Och att jag fått jobba större delen av året, och fortfarande gör det. Med det roligaste jobbet jag någonsin haft dessutom!

Jag har också varit ute på en hel del roligheter med mina vänner, dock har parytlivet varit lite lugnare i år. Man liksom tröttnar på det också...

Vi har återigen spelat en bra och rolig teater, med mycket publik. Och jag har fått se och vara med alla fantastiska barn (och ledare) som förgyller vår barnteater.

Under sommaren fick jag spendera mycket tid med pappa som bodde i Sången. Skönt att få "rå om" honom lite sådär.

Under sommaren var jag också naturligtvis mycket på Peace & Love, i år fick jag ju en biljett utan att behöva jobba för den. Den veckan var för övrigt min enda lediga vecka, resten av sommaren jobbade jag. Med glädje!

Men trots avsaknad av semester har jag gjort ganska många roliga saker under sommaren ändå.

Jag har åkt motorcykel med Jalle och en massa andra människor, underbart roligt! Jag hade en minisemester i Leksand en helg, också jättebra med trevliga människor och mysig stuga. Det har varit grillkvällar, och ett par nätter i Sången iaf. Det har varit Anders 50-årsfest i Källarbo,  Olivias studentfirande i Grevbo och Albins skolbal.

Jag har sett Revyresan och Hushagsvandringen, varit på grillfest i Mora By, och på den årliga kräftskivan på Solrosgatan. Jag har bokat resa till NY (åker om tre veckor), varit till Åland med brudarna, och så började jag ett nytt jobb på en redovisningsbyrå och det gick inte alls bra, men det som var bra med det var att jag äntligen fattat att det inte är min grej längre...

Så det har varit många bra saker som hänt under året, men naturligtvis har jag även haft "svackor". Jag har lite för ofta tunga tankar, är ju något av en "djuping"... Det är inget jag vill vara, men är iaf.

Det har trots allt ovanstående, blivit för många ensamma kvällar hemma, med mina tankar. Det är ju lite av en berg- och dalbana, det här livet...  Jag har levt ensam i drygt tre år nu, och det börjar bli ganska tråkigt. Vill dela vardagen med någon jag tycker om. Men förhoppningsvis ska allt bli mycket bättre det här året, måste verkligen tro det...

Framför allt, ska jag tillbringa så mycket tid jag kan och får med mitt älskade barnbarn! <3

Så var den här julen över också då! Har haft en bra jul, utan stress, bara lugnt och skönt!

Började egentligen julfirandet i fredags med att tomten (mamma med helskägg) knackade på och levererade paket och sill till mig. En jättefin liten kamin fick jag! Sen fortsatte det med julklappsspel och skräpmatsätning hemma hos Anna och Roger. Gott och trevligt med många sköna skratt! Och inte blev det sämre av att jag vann flera paket i år :)


På julafton åkte jag och mamma till Bäsna och tillbringade dagen och kvällen med Elias, Lisa, Krazze, Carina, Lasse, Malin, Ante, Gullan och Maj-Britt. Det var lite trångt ett tag, men det gick bra. Elias fick inte helt otippat största pakethögen... Fast visst är vi lite ovana med våra nya roller, vem är mamma till vem, vem är faster, mormor, farmor, farbror och gammelmomor (två stycken såna t o m :)). Men till slut var alla paketen utdelade, tack för mina! Vi fick även prata med New York. Åkte hem i skaplig tid, och resten av kvällen var lugn och skön.

Pepparkaksgubben...       Far och son...                    Faster och Farmor....



Igår, juldagen, åkte jag till Grevbo på em, och fick lite julmat där också. Tillsammans med Annika, Marta, Olivia, Albin och Wilma hade jag några trevliga timmar där. Kvällen blev lugn och skön!


Idag har jag varit till mamma och ätit. Och det i sällskap med Elias, Lisa, morbror Leif och morbror Arne. Mycket trevligt och mycket gott! INTE julmat... Och tack för matlådan, mamma. Återigen en lugn och skön kväll!


Imorgon är det jobbdag igen. Ska vara själv, då det bara är två av grabbarna som kommer. Så det blir nog lite bada i Tunet då!

Det är skönt med ledighet, men det ska även bli skönt att få lite vardag igen! God fortsättning på er! :)

Nu är den förbannade hostan och snuvan här! Igen!!! Vad trött jag blir... Ont i bröstet och snoret rinner. Har haft en halvbra natt, och som följd av det, en trött dag. Gick och la mig när jag kom hem och sov nästan två timmar. Och nu är jag trött igen, ska inte vara uppe länge ikväll.

Började iaf dagen med en promenad ner till stan, en date med min terapeut och sedan buss till jobbet. Där har det varit en lite "si och så-dag" men den gick fort iaf. Imorgon bitti ska jag för första gången få handledning. Ska bli intressant att se vad det innebär. Men det betyder att jag måste påbörja min promenad till stan redan kl 07.00...

Ikväll har jag förutom att sovit, griljerat julskinkan, så nu luktar det iaf jul här. Hoppas den blev god också, känner inte så mycket smak just nu. Men den ser fin ut! Och så har jag lagat lite matlådor. Sen har jag inte gjort mer...

Dagens fundering:
"Att ta ansvar för sitt eget liv och mående" Vad innebär det egentligen?

Naturligtvis att det är bara jag själv som kan se till att jag mår bra. Att inte skylla på andra. Att det är jag som måste göra förändringar själv om det ska/behöver bli några. Att ta sig en funderare på hur jag agerar mot andra, och kanske framför allt, hur jag är mot mig själv!

Man kan t ex göra våld på sig själv, när man om och om igen gör saker som man inte mår bra av. Det hjälper ju ingen. Kanske kortsiktigt kan det hjälpa en annan människa, som blir glad över att jag gör nåt som den vill, trots att jag inte vill det själv. Men i längden... Då förlorar alla bara på det.

Fast ibland behöver man kanske lite hjälp på traven. Hjälp att förstå saker, att inse att hela världens ansvar inte ligger på en själv. Att alla, inklusive jag, måste ta sitt eget ansvar, utan pekpinnar och fördömanden. Vi är naturligtvis olika, och tänker olika, och gör olika. Men det är ens eget välbefinnande som spelar roll. Om jag inte mår bra, mår i förlängningen inte heller min omgivning bra. Världen blir inte bättre av att vi "offrar" oss själva för andra.

Det låter så klokt, men genast kommer mina tankar på att det är väldigt egoistiskt. Fast det är så som jag egentligen ska försöka låta bli att tänka. Vad är egoistiskt, och vad är generöst?

Märks det att jag varit hos terapeuten idag... ;)

Så har det gått en helg igen... I fredags var det iaf en riktigt bra och rolig jobbdag. Vi började med att bowla med grabbarna, sen åt vi lunch ute och på eftermiddagen var de med på julkonsert på Cozmoz. En dag som gör en glad!

Igår var jag och Lisa och Elias på Kupolen en sväng. Det var trångt där. Och inte fick jag göra allt jag tänkt heller. Men trevligt med sällskap, tack för det!

Idag fick jag ju lov att åka till Kupolen igen då, för att göra klart... Usch och fy, hoppas verkligen inte att jag behöver dit mer före jul!

På eftermiddagen åkte jag till Bäsna för att lämna min bil för utlåning några dagar. När jag kom var Per och Elin där, roligt att träffa dem igen. Och när de åkt, kom Anders och Eva, och lite senare även Annika med alla barnen. Det blev en riktigt trevlig fikastund däruppe, innan jag fick skjuts hem av Annika.

Albin är nog den sötaste tonårspojke jag någonsin mött, en så mjuk och snäll och fin kille får man leta efter. När han fick se Elias fick han tårar i ögonen, och sen satte han sig tillrätta i soffan och jag placerade Elias på hans bröst. Och där satt de och njöt... Älskade gudson!

Kvällen ikväll blev också bra. Riktigt bra! Nu laddar vi för julvecka, kör försiktigt!

Idag har det varit lite av en "Ior-dag"... Vaknade definitivt på fel sida imorse, och var trött och eländig och grinig.

Det blev väl lite bättre när jag kom till jobbet, de är ju för härliga mina grabbar. Oftast iaf... Det har varit en relativt lugn dag med lite oro, brödbak, städning och möte med en av grabbarnas personal, chef och anhörig.
Jag håller också på att fixa lite arbetsblad eller vad vi ska kalla det, saker som killarna jobbat med i skolan. För att de inte ska glömma det de lärt sig när det gäller läsning och räkning. Roliga saker, och det tycker de också. Iaf de två jag hittills gjort det med.

Men när jag kom hem blev det en tupplur, men jag är ändå så trött nu. Vad är det för fel???

Fast om en vecka är det vintersolståndet, då vänder det iaf med detta jävla mörker. Alltid något :)

Har iaf tvättat och plockat och diskat lite härhemma, och "jobbat" lite med teatern. Och chattat lite, och pratat lite i telefon. Ska väl snart försöka lägga mig snart också... ;) Fast lite mer FB först...

Trött!!! Känns som jag är trött hela tiden, kan det vara mörkret??? Men snart vänder det...

Fast varför klaga, det finns ju de som får betydligt mindre med sömn än vad jag får.

Men Elias sover visst lite bättre nu :) Har haft hela familjen på besök här idag, och det är ju alltid lika skönt. Att få snufsa på mormors hjärta, jag försöker verkligen NJUTA av bebistiden nu. Jag minns när Lisa var liten, det kändes som att jag hela tiden ville att nästa steg skulle komma i hennes utveckling. Istället för att bara njuta av varje tid... Ska ta det lugnt nu, och som sagt, njuuuta! Det är förstås lättare med barnbarnen, eftersom man inte behöver gå i vardagen hela tiden då, utan får plocka ur guldkornen eller hur man ska uttrycka det. Livets efterrätt, sanna ord!

Har även varit iväg på lite uppdrag ikväll, fick låna mammas bil då den ena vindrutetorkaren på min har gett upp. Naturligtvis den på förarsidan... men det gick ju bra ändå!

Är också väldigt glad för min goaste väns skull. Det går bra för henne nu, och jag är sååå glad för det! Är det någon jag unnar allt detta braiga som händer nu, så är det hon! <3


Men nu sitter jag här och blinkar och blinkar igen. Måste nog gå och lägga mig så det blir någon ordning någon gång :)

Lucia!

Tja, som vanligt försöker jag komma i någon slags stämning och fick faktiskt lite hjälp på traven direkt imorse. Och sedan blev det lussekatt på jobbet och ikväll har jag sett ett luciatåg. Och hört :) Ett lite annorlunda tåg, bestående av 1 lucia, 1 tärna, 4 tomtar och 1 stjärngosse. Ovanlig fördelning, men bra! Och så har jag fått höra "O helga natt", så nu känns det rätt bra!

Jobbet har varit segt idag, bara varit inne hela dagen. Men jag bakade lite pepparkakor med en av grabbarna på eftermiddagen.


Sitter och läser gamla blogginlägg, från luciatiden under åren jag skrivit min blogg... Intressant... Vad man glömmer fort!

2007 - Bodde med Per, Lisa och Elin på Lergärdet. Jag var sjukskriven och min "helvetesresa" på HSB hade börjat.

2008 - Då bodde jag på Betesgatan, och tillbringade Lucia i Egypten tillsammans med Per, Lisa, Elin och Krazze. Jobbade på Stora Enso SSC i Falun.

2009 - Hade jag min lägenhet uthyrd och bodde hos pappa, mamma och sen pappa igen. Var arbetslös.

2010 - Bodde jag där jag bor nu, och var arbetslös igen.

Och nu, 2011 - har jag världens bästa jobb, har nyligen blivit mormor, fått se ett riktigt luciatåg och livet känns helt ok!

Dagarna bara flyger förbi just nu! Det går bra på jobbet, även om det fortfarande är lite stökigt. Men vi får nog rutin på det här också, ge det lite tid bara.

Helgen har också varit bra. I fredags var jag hemma, Lisa och Elias kom förbi en sväng och skulle låna min bil över helgen. Men det gick inte att ha bilstolen i den, för korta bälten!!! Så Krazze fick skynda sig hit och byta... Resten av kvällen passerade i lugn och ro.

Igår förmiddag var det städning på schemat. Senare kom Lisa och Elias och hämtade upp mig och vi åkte hem till mamma för årets stompbak. Så nu är det avklarat också. Första gången för Elias ;) Och det enda matlagnings/bakningsstök jag tänker företa mig den här julen. Ja, förutom lite som jag ska ha med mig på julafton då...

När jag kom hem blev jag uppringd på Skype av brorsan, och fick småprata lite med allihop därborta. Fast både Klas och Zara trodde först att det var farmor på skärmen... Undrar hur jag ska ta det? ;) Men det var skönt att prata med dem, och längtan dit tog fart igen. Drygt sex veckor kvar nu!

Det blev återigen en lugn och skön kväll, drack inte ens ett glas vin! Det var meningen att jag skulle ha Lotta och Annika här på mat, men de fick förhinder och vi får skjuta på den middagen. Så då åt jag inget alls istället. Fast i elvatiden blev jag vrålhungrig, så då fick det bli lite kaffe, stekt ägg och macka. Vilka matvanor... ;) Men gött var det!

Somnade gott, ganska sent och vaknade halv elva idag! Behövde nog sova ut lite. Fast dagen idag har också den gått i lugnets tecken. Fått upp julgardinerna och lagat lite goans mat, är väl ungefär vad jag gjort. Och hängt i soffan förstås. Det är skönt att vara ledig, och det har varit en skön söndag!

Upp och ner och upp och ner...

Igår började jag som sagt mitt tremånadersvikariat och det känns bra. Även om det är lite "stökigt" på jobbet just nu, så är jag jätteglad åt det. Men det tar på krafterna, i alla fall psykiskt. Man kan ju tycka att det är ett "glidarjobb", där vi tittar på film, bowlar, gympar och badar bl a. Men att hela tiden gå och vänta på nästa utbrott känns på, även om jag förmodligen kommer att vänja mig mer och mer med tiden. Fast förhoppningsvis kommer det också att bli mindre och mindre utbrott med tiden också.

Idag var det meningen att vi skulle bada, men det slutade med att jag och en av killarna stannade kvar på jobbet och "bara var". Det var lugnast för honom att göra så idag. Det gäller att vara flexibel, och det blir ju aldrig enahanda eftersom man i förväg inte vet hur dagen kommer att bli. Men jag trivs med grabbarna :)

På hemmafronten var gårdagen en bra kväll. Både Elias, Lisa och Margareta kom hit och jag fick bjuda på lite mat. Ja, inte åt Elias förstås, honom är det bara Lisa som kan ge mat än så länge. Men vi hade en mycket trevlig kväll, med prat och kaffe och bebismys. HELA kvällen var bra, och jag somnade gott så småningom.

Ikväll har jag vilat lite, tvättat och diskat, tittat på tv och bubblat. Och pratat lite i telefon. Och nu ska jag snart försöka gå och sova lite. Men först liiiite med datortid ;) En lite lagom slapp hemmakväll...

Det är iaf bara 18 dagar kvar till jul, och som vanligt efterlyser jag julkänslan! Nog var det väl mysigt när man var barn och kände den där förväntningen? Nu känner jag mest att julen är överreklamerad och vill att den ska passera.
Det jag längtar efter nu, är till slutet av januari då jag får åka till NY igen. Det är ett år sedan jag var där sist, och jag saknar brorsan och barnen. Och så får jag en "riktig" lön i slutet av januari, och det ser jag förstås också fram emot :)

För övrigt känner jag att jag har många funderingar i huvudet just nu, men inte så många som jag vill dela med mig av. Iaf inte nu. Men det är lite rörigt i huvudet emellanåt, och det märks bl a på mitt något korta minne. Men även det ska ju bli bättre, så det är väl bara att "gilla läget" så länge antar jag. 

Men att vara mormor är något som bara känns bättre och bättre. Undrar just hur bra det kan bli att kännas? Det kändes super redan från början, och som sagt, den känslan bara ökar med tiden. Underbart!

Så var ännu en helg överstökad!

Idag har jag haft en skön förmiddag hemma. Ätit julmat på eftermiddagen, Unga Örnars tack för årets insats. Och varit på julkonsert i Tuna kyrka på kvällen tillsammans med mamma, Annika, Wilma, Marta och Rosita. Happy Days-kören och DC-band och de är bra, man blir så glad!

Och sen tog skrivinspirationen slut...

En tuff vecka. Det är tur det finns helger, eller? Fast det finns tuffa helger också...

Fast idag har jag iaf gjort lite. Fm hände inte mycket, men på em var jag till Kupolen tillsammans med HUR många andra som helst. Men effektivt och relativt snabbt klarade jag av i princip alla mina julklappsinköp och det känns så skönt. Tror aldrig jag varit klar såhär tidigt.

Och ikväll har jag och Anna varit till Annika och fått välbehövlig massage, och välbehövlig fika med tillhörande tjejsnack :) Och när jag kom hem sålde jag skruttaudin, så nu är den ur världen för min del också. Skönt!

Nu är det återigen soffhäng som gäller. Skönt? Trist? Mittimellan? Tja, jag vet inte riktigt... Men jag blir alltid väldigt trött efter Annikas hårda nypor, så jag somnar nog gott snart.

Imorgon ska jag ta hand om mig själv, äta jultallrik med Lotta på UÖ, hjälpa A & R lite och gå på Happydayskörens julkonsert i Tuna kyrka med mamma och Annika. Så det blir nog en bra dag imorgon...

Och på måndag går jag på mitt vikariat. Fast jag har ju tjuvstartat hela den här veckan...

Först av allt vill jag i förväg gratulera Zara, som fyller 2 år imorgon!!!



Här jobbas det och sliter! På måndag börjar jag mitt vikariat, men har tjuvstartat redan den här veckan. Och vilken vecka det varit hittills.... Igår fick jag för första gången i mitt liv smaka på att bli tillfogad fysisk smärta av annan person. En märklig känsla. Fast mest synd om han som inte riktigt vet vad han gjorde... Men som sagt, en märklig känsla.

Även dagen idag har gått i orons tecken på jobbet. Det är verkligen psykiskt påfrestande när det är så och jag är helt slut när jag kommer hem. Igår morse sov jag över (vet inte när det hände sist!) och när jag kom hem sov jag middag i 2½ timme ändå. Och idag fick det återigen bli en liten middagslur när jag kom hem. Dock inte lika lång!

Nu är det soffhäng som gäller och förhoppningsvis lite barn- och barnbarnsmys imorgon. Och så har ju julbestyret satt igång. Bara det kan ju stressa vem som helst. Detta trots att det blir en relativ lugn jul, inte särskilt många julklappar och knytis hos L&K på julafton. Men det ska väl pyntas och bakas ändå, man kan ju inte släppa traditionerna. Eller kan man det???

Varför är det sådan stress över det här med jul? Alla far runt som tokar, pengar bränns som aldrig förr, mat lagas, äts och kastas och så när julafton kommer så "SKA vi ha jättetrevligt tillsammans, vare sig vi vill eller inte"!!!
Men i år struntar jag i att koka knäck, baka lussebullar och lägga in sill. Det finns i affären om jag skulle bli sugen. (Kanske mamma lägger in sill, den är ju bara godast :))

Visst, jag kanske får tillbaka lite av "den gamla" julkänslan när Elias blir lite större. Att se barnaögonen tindra, det är väl det som ÄR jul? Om det inte blir så att han blir överöst med julklappar, så inte ens det blir roligt... I dagens hysteri så vet man ju aldrig.

En annan negativ sak med den här tiden är klimatet. Nästan så jag inte tycker att det är värt att benämnas "klimat". Kallt, mörkt och blött. Ok, inte så kallt än, men det kommer ju. Ok, det blir ljusare när snön kommer, men det betyder ju automatiska att det blir kallare. Men blött är det. Både regnet nu och snön senare. USCH! Men om tre veckor vänder det! :)

Jag skulle behöva få tillbaka lite ork och lust och glädje. Känner mig lat och oduglig just nu, har så svårt att få något gjort. Som det är nu så åker jag och jobbar, och sen åker jag hem och sätter mig i soffan tills det är dags att gå och lägga sig. Sen åker jag och jobbar igen, osv... Men det får väl vara så då. Det går väl över. Hoppas jag verkligen...

Meeeen, vilket negativt inlägg det här blev. Låter som jag är halvvägs till graven, vilket jag INTE är. Men det finns ju ljuspunkter också. Faktiskt:

1. Elias och Lisa- att pussa på Elias är som att ta uppåt-tjack och jag är så stolt över att Lisa är min dotter!
2. Mina fina, goa vänner - som trots mina djupsvackor står ut med mig och "förstår" när jag vill vara ifred, men finns där ändå.
3. Jobbet - som trots vissa påfrestningar ibland, är underbart, och jag är så glad att jag har det! Och på köpet har jag fått några riktigt bra och omtänksamma "kollegor"

 

Och i lördags var jag ju på krogen för första gången på länge, med bästaste Annika. Och det var roligt! Iaf ett tag... ;) Tror vi gör om det om ett par veckor igen...

Tack Lisa och Marie H för de fina kommentarerna, de värmer långt in i hjärteroten!


Men idag ska jag nog klaga lite, för att kompensera det braiga i gårdagens blogg.

Jag är sjuk och det är ett skit! Har haft feber några dagar och nu även ont i halsen. Tur att det finns Ipren säger jag. Dessa piller är mina bästa vänner just nu. Jag som skulle jobbat... Det är inte bra för mitt humör och mina tankesnurror att bara sitta hemma och grunna på livet och dess avigsidor...
Nåja, hoppas det går över fort, men det har varit en del sjukdom nu under hösten och kanske borde jag förbättra mitt immunförsvar. Tips någon? (men säg inte att jag ska sluta röka, det tipset kan jag vara utan!!!)

Trots detta har jag varit iväg på styrelse- och ledaravslutning med teatergänget ikväll. Fika och heta diskussioner kring Lottas köksbord blev det. Men det blir nog bra i slutänden... Är lite trött nu, så ett längre jullov är välbehövligt känner jag. Bara lite jobb kvar i Forum innan lovet får börja.

Fast lite roliga och trevliga saker händer också, trots tööökig sjukdom. Har haft fikafrämmande ett par dagar, och fått både lite svamp och lite hjälp. Det känns bra! Och så har jag skaffat en ny telefon, då min gamla har lämnat detta jordelivet. Och nya telefoner är väl alltid kul?!?! Så nu kan jag variera "bubbelspelen" på FB med lite andra spel på telefonen, så jag får dagarna att gå ändå ;)

Och idag har jag pratat i telefon med en av "mina" killar, det gör mig alltid lika glad! Längtar tills jag kan börja prata med Elias i telefon också. Och så är det bara två månader kvar tills jag åker till NY :) Och en månad kvar till jul...

Det får väl bli lite adventspyssel i helgen antar jag. Jul, jul, strålande jul...

Den strofen har rullat i mitt huvud de senaste dagarna... Det är så livet är just nu. Men jag ska hålla mig till att skriva om de positiva delarna i mitt liv.


Och den största glädjen nu är naturligtvis att jag blivit MORMOR!!! Och nu ska jag berätta mormors version av den händelsen:

Lisa ringde mig natten mellan lördag och söndag, förra helgen, och berättade att vattnet gått. Men hon hade inga värkar. Hon hade dock ringt till förlossningen och de fick en tid för undersökning på söndag förmiddag. Det samtalet gjorde mig inte särskilt orolig, inte just då iaf...

När jag hörde av henne nästa gång var de på förlossningen och värkarna hade satt igång och de skulle bli kvar. - Då började mina händer att skaka, men jag var nog mer förväntansfull än orolig. Fick ordna lite praktiskt inför eftermiddagens teater, då bl a Lisa skulle varit med och sminka. Men när jag kom upp till Forum och träffade mina vänner, då började nervositeten sätta in... Jag babblade på och berättade för allt och alla att hon åkt in osv. Och så fort telefonen pep till eller ringde slog hjärtat över. Men jag var inte ensam i min oro/förväntan. Mamma, "farfar", mina vänner och några av Lisas vänner hörde av sig med jämna mellanrum för att höra om jag hört nåt.

Kvällen tillbringade jag hemma i soffan och om jag varit nagelbitare hade jag inte haft några naglar kvar... Lisa och Krazze hörde av sig några gånger under kvällen men inte mycket. Vilket iofs är förståeligt, de hade ju lite annat att tänka på. Men hon öppnade sig sakta och tiden gick också otroligt sakta. Och att sova var inte att tänka på! Men hursomhelst så slumrade jag till ett par timmar, men blev väckt av telefonen vid halvfyra-tiden av Lisa. Då var hon bara öppen sex centimeter, och även om allt fortlöpte som det skulle gick det väldigt sakta. Jag kunde omöjligen somna om. Och sen hörde jag inte av dem nåt mer. Timmarna gick. Mamma ringde, pappa skypade ett par gånger, jag chattade med vänner, men inte ett ljud från de blivande föräldrarna.

När kl var strax efter 10 på måndag fm, ett dygn efter sedan då åkt in, gjorde jag mig dum och ringde förlossningen. Då var jag så orolig så jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Där sa de att de inte fick lämna ut några uppgifter, men efter att de frågat efter min dotters namn sa den mycket vänliga barnmorskan att Lisa nog snart skulle höra av sig. Då förstod jag iaf att det inte hänt något.

En timme senare kom då det förlösande sms;et från Krazze. En pojk! Och då kom också de förlösande tårarna. Som strömmade ner för mina kinder. Men sen kom också ett meddelande om att de tagit Lisa någonstans för att ta bort moderkakan. Då kom oron tillbaka igen, det är väl inte "naturligt" att de för bort henne någonstans för det?

Trots Krazzes försäkringar om att allt var bra, och att lillpojken låg på pappas bröst och myste, så blev jag förstås orolig för Lisa igen. Som mamma blir man ju lätt orolig för minsta lilla, och detta tyckte jag ändå inte var "minsta lilla".

Halv två på eftermiddagen ringde Lisa äntligen! Då var hon nyvaken efter att ha blivit sövd en stund. Men då var hon tillbaka hos sin son, och hon lät trött men nöjd. DÅ slappnade jag av! Hon hade förlorat en del blod och fick inte kliva ur sängen och att åka in och hälsa på dem var inte ens på tapeten då.

Den kvällen somnade jag gott efter att i princip varit vaken ett och ett halvt dygn. Psykiskt hade även jag genomlidit en förlossning :) 

Men det är märkliga känslor man får. Alltså, jag blev så glad så tårarna rann när jag fick det underbara beskedet, men det kändes så overkligt. Att mitt barn just fått ett barn! Och all denna oro... kvinnor föder barn hela tiden och har gjort i alla tider och egentligen visste jag väl att även Lisa skulle klara det, men lik förbannat så ska den där oron vara där...

När jag sedan fick träffa Elias första gången, på tisdag kväll, kom återigen tårarna. Först när jag kramade om Lisa, vilket jag började med, och sedan när jag fick se min dotterson. Men overklighetskänslan fanns fortfarande där. Vaddå barnbarn? Världens finaste bebiskille, javisst, självklart. Men mitt barnbarn??

Det gick ett par dagar till innan jag träffade honom nästa gång, och jag hade väl fått lite tid på mig att smälta den stora händelsen. Och när jag då fick träffa honom i hemmiljö så kändes det: mer...? kärlek...? härligt? Ja, så var det! Och nu har jag träffat honom ytterligare några gånger, och kärleken bara växer. Vilken underbar känsla!

Summa summarum: ens barn blir aldrig för stora för att man ska sluta oroa sig för dem. Själv blir jag aldrig för gammal för att sluta oroa mig (kanske blir det mer oro, ju äldre jag blir?). Kärleken till Lisa fanns helt naturligt från första sekund, den gränslösa moderskärleken.
Kärleken till Elias fanns också direkt, men jag har en känsla av att den kommer att växa ännu mer med tiden. Och jag ser verkligen fram emot att lära honom all skit jag kan. Oj, vad vi ska ha roligt han och jag!

Man har ju jämt hört att barnbarnen är livets efterätt, och NU förstår jag vad som menas med det. Jag förstår på riktigt :)

För nu har jag också ett barnbarn, världens bästa Lisa (och såklart världens bästa Krazze) har gett mig världens bästa Elias och för det är jag er oerhört tacksam!

Grattis farfar i himlen, som har födelsedag idag!

Ibland tappar jag all inspiration att skriva... som ni kanske märkt... Men förra veckan var en uuuurtrist vecka! Förkylningen slog till med full kraft i måndags, följt av hostan, som gör att jag inte sovit särskilt mycket. Som gör att jag inte orkar särskilt mycket. Och inte är på humör för särskilt mycket heller. Men varför klaga? Det finns de som har det mycket, mycket värre, med död och elände, droger och knivar, ledsna barn och oroliga mammor... Ändå klagar "man". Ja, alla står vi väl oss själva närmast...

Fast en del kul har det iaf varit ändå. Jag har jobbat skapligt mycket, på bra ställen. Alla ställen är iofs bra, men man får ju sina favoriter.

Jag har träffat Lisa, magen och mågen en del, och sakta, sakta börjar det gå upp för mig vad som väldigt snart ska hända. Mormor! Smaka på den va!

Och så har slutspurten på teatern börjat, tonåringarna kör sitt för fullt just nu och jag är med och är skärmvändare/ridådragare/rökmaskinist/ljus-av-och-på-sättare, och det är roligt! Och om knappt två veckor är det vår grupps tur att ha premiär. Få se hur det går då! Det är ju trots allt detta som är belöningen för ett års slit och släp.

Så den här helgen har varit bra. Lugn och skön och lugn och skön! Bonus med en extra timme också :)


Jag har för några veckor sedan börjat i en ny slags terapi också. Intressant. Fast jobbigt. Fast bra. Tror jag. HOPPAS jag...

Måste en gång för alla få bukt på mitt dåligtmående som poppar upp ibland, även om det blivit mycket, mycket bättre nu. Jag mår förhållandevis bra nu, och det är kanske då man orkar ta tag i saker ordentligt? För även om jag mår bra nu, så vill jag inte riskera att bli dålig igen. Låter det vettigt tro?

Men det kan förklara att jag inte alltid är på topp och jag brukar vara ganska slut när jag kommer från mina sittningar. Jag känner själv att jag är ganska asocial nuförtiden. Sitter hemma mycket, och trivs ganska bra med det. Pillar i naveln och spelar "bubbelspel" halva nätterna. Vilket liv! :)

Fast det finns ju pärlor att se fram emot. Naturligtvis är Lisa och Krazzes bebbe den största pärlan. Men jag har också min NY-resa i januari att se fram emot. Och så hoppas jag förstås på mycket jobb. Guuud vad skönt att kunna säga att jag ser fram emot att få jobba mycket! Då trivs man med jobbet!!!

Först, grattis farmor i himlen, som har födelsedag idag!

Vilken helg det har varit! I fredags jobbade jag på mitt favvoställe, med mina favvokillar, med bl a uteätning och bowling på schemat. En bra arbetsdag!

När jag kom hem satte jag igång med storstädning. Bröt av den med att hämta mamma och Irene på busstationen efter en ålandstur. Hem och städa vidare innan jag tog "mysfredag". Det är tur att man får främmande ibland så den där städningen blir av...

Hade klockan på ringning tidigt igår, då vi hade heldagsrep i Forum. Det gick för första gången jättebra och det var ju ändå på tiden, vi har premiär om tre veckor! Vi drog iaf igenom alltihop två gånger och båda gick som sagt jättebra!

När jag kom hem var Lisa här och väntade med kaffe. Hon hjälpte mig lite med förberedelserna inför kvällen också. Sen lagade jag mat, det blev tunnskivad, kall kassler med potatisgratäng som var proppfull med vitlök, och till det två sorters sås. Gorgonzola och champinjon. Mums var ordet!

Fast först när tjejerna kom fick de en drink och lite snacks, och jag fick presenter (alltid lika roligt), de flesta i flytande form :). När vi ätit och pratat och skrattat ett tag plockade vi fram ett spel, "Så kan det låta" och vi hummade, nynnade och sjöng ett par timmar på det. Och skrattade förstås!

Framåt nattkröken droppade de av hemåt och framåt tretiden somnade jag, trött och nöjd!

Jag var dock inte riktigt lika nöjd när jag vaknade. Varken första eller andra gången... Inte förrän vid tredje försöket, framåt tvåtiden på em började jag känna mig i närheten av "som folk" igen... Så då duschade jag lite och åkte sedan och köpte mig några vinterdäck. Skönt! Nu ska jag bara få på dem också...

Hem och vände igen, och röjde av här. Av någon anledning var det väldigt mycket disk och tomma flaskor överallt ;) Och mitt i allt röjande, ringde brorsan. Så då kopplade vi upp oss på Skype, och vi fick en liten pratstund iaf. Och jag fick se barnen, och prata lite med åtminstone Klas och Zara. Amira hade tydligen en "blygdag" idag. Skönt att se och höra dem igen!

Sen for jag till Ludvika en sväng och nu är jag hemma i soffan igen! Har spelat lite hjärndödande spel och pratat i telefon :) Nu är det Kalle Moreaus och chokladpudding som hägrar! Det är grejer det :)