30 november
Först av allt vill jag i förväg gratulera Zara, som fyller 2 år imorgon!!!
Här jobbas det och sliter! På måndag börjar jag mitt vikariat, men har tjuvstartat redan den här veckan. Och vilken vecka det varit hittills.... Igår fick jag för första gången i mitt liv smaka på att bli tillfogad fysisk smärta av annan person. En märklig känsla. Fast mest synd om han som inte riktigt vet vad han gjorde... Men som sagt, en märklig känsla.
Även dagen idag har gått i orons tecken på jobbet. Det är verkligen psykiskt påfrestande när det är så och jag är helt slut när jag kommer hem. Igår morse sov jag över (vet inte när det hände sist!) och när jag kom hem sov jag middag i 2½ timme ändå. Och idag fick det återigen bli en liten middagslur när jag kom hem. Dock inte lika lång!
Nu är det soffhäng som gäller och förhoppningsvis lite barn- och barnbarnsmys imorgon. Och så har ju julbestyret satt igång. Bara det kan ju stressa vem som helst. Detta trots att det blir en relativ lugn jul, inte särskilt många julklappar och knytis hos L&K på julafton. Men det ska väl pyntas och bakas ändå, man kan ju inte släppa traditionerna. Eller kan man det???
Varför är det sådan stress över det här med jul? Alla far runt som tokar, pengar bränns som aldrig förr, mat lagas, äts och kastas och så när julafton kommer så "SKA vi ha jättetrevligt tillsammans, vare sig vi vill eller inte"!!!
Men i år struntar jag i att koka knäck, baka lussebullar och lägga in sill. Det finns i affären om jag skulle bli sugen. (Kanske mamma lägger in sill, den är ju bara godast :))
Visst, jag kanske får tillbaka lite av "den gamla" julkänslan när Elias blir lite större. Att se barnaögonen tindra, det är väl det som ÄR jul? Om det inte blir så att han blir överöst med julklappar, så inte ens det blir roligt... I dagens hysteri så vet man ju aldrig.
En annan negativ sak med den här tiden är klimatet. Nästan så jag inte tycker att det är värt att benämnas "klimat". Kallt, mörkt och blött. Ok, inte så kallt än, men det kommer ju. Ok, det blir ljusare när snön kommer, men det betyder ju automatiska att det blir kallare. Men blött är det. Både regnet nu och snön senare. USCH! Men om tre veckor vänder det! :)
Jag skulle behöva få tillbaka lite ork och lust och glädje. Känner mig lat och oduglig just nu, har så svårt att få något gjort. Som det är nu så åker jag och jobbar, och sen åker jag hem och sätter mig i soffan tills det är dags att gå och lägga sig. Sen åker jag och jobbar igen, osv... Men det får väl vara så då. Det går väl över. Hoppas jag verkligen...
Meeeen, vilket negativt inlägg det här blev. Låter som jag är halvvägs till graven, vilket jag INTE är. Men det finns ju ljuspunkter också. Faktiskt:
1. Elias och Lisa- att pussa på Elias är som att ta uppåt-tjack och jag är så stolt över att Lisa är min dotter!
2. Mina fina, goa vänner - som trots mina djupsvackor står ut med mig och "förstår" när jag vill vara ifred, men finns där ändå.
3. Jobbet - som trots vissa påfrestningar ibland, är underbart, och jag är så glad att jag har det! Och på köpet har jag fått några riktigt bra och omtänksamma "kollegor"
Här jobbas det och sliter! På måndag börjar jag mitt vikariat, men har tjuvstartat redan den här veckan. Och vilken vecka det varit hittills.... Igår fick jag för första gången i mitt liv smaka på att bli tillfogad fysisk smärta av annan person. En märklig känsla. Fast mest synd om han som inte riktigt vet vad han gjorde... Men som sagt, en märklig känsla.
Även dagen idag har gått i orons tecken på jobbet. Det är verkligen psykiskt påfrestande när det är så och jag är helt slut när jag kommer hem. Igår morse sov jag över (vet inte när det hände sist!) och när jag kom hem sov jag middag i 2½ timme ändå. Och idag fick det återigen bli en liten middagslur när jag kom hem. Dock inte lika lång!
Nu är det soffhäng som gäller och förhoppningsvis lite barn- och barnbarnsmys imorgon. Och så har ju julbestyret satt igång. Bara det kan ju stressa vem som helst. Detta trots att det blir en relativ lugn jul, inte särskilt många julklappar och knytis hos L&K på julafton. Men det ska väl pyntas och bakas ändå, man kan ju inte släppa traditionerna. Eller kan man det???
Varför är det sådan stress över det här med jul? Alla far runt som tokar, pengar bränns som aldrig förr, mat lagas, äts och kastas och så när julafton kommer så "SKA vi ha jättetrevligt tillsammans, vare sig vi vill eller inte"!!!
Men i år struntar jag i att koka knäck, baka lussebullar och lägga in sill. Det finns i affären om jag skulle bli sugen. (Kanske mamma lägger in sill, den är ju bara godast :))
Visst, jag kanske får tillbaka lite av "den gamla" julkänslan när Elias blir lite större. Att se barnaögonen tindra, det är väl det som ÄR jul? Om det inte blir så att han blir överöst med julklappar, så inte ens det blir roligt... I dagens hysteri så vet man ju aldrig.
En annan negativ sak med den här tiden är klimatet. Nästan så jag inte tycker att det är värt att benämnas "klimat". Kallt, mörkt och blött. Ok, inte så kallt än, men det kommer ju. Ok, det blir ljusare när snön kommer, men det betyder ju automatiska att det blir kallare. Men blött är det. Både regnet nu och snön senare. USCH! Men om tre veckor vänder det! :)
Jag skulle behöva få tillbaka lite ork och lust och glädje. Känner mig lat och oduglig just nu, har så svårt att få något gjort. Som det är nu så åker jag och jobbar, och sen åker jag hem och sätter mig i soffan tills det är dags att gå och lägga sig. Sen åker jag och jobbar igen, osv... Men det får väl vara så då. Det går väl över. Hoppas jag verkligen...
Meeeen, vilket negativt inlägg det här blev. Låter som jag är halvvägs till graven, vilket jag INTE är. Men det finns ju ljuspunkter också. Faktiskt:
1. Elias och Lisa- att pussa på Elias är som att ta uppåt-tjack och jag är så stolt över att Lisa är min dotter!
2. Mina fina, goa vänner - som trots mina djupsvackor står ut med mig och "förstår" när jag vill vara ifred, men finns där ändå.
3. Jobbet - som trots vissa påfrestningar ibland, är underbart, och jag är så glad att jag har det! Och på köpet har jag fått några riktigt bra och omtänksamma "kollegor"
Och i lördags var jag ju på krogen för första gången på länge, med bästaste Annika. Och det var roligt! Iaf ett tag... ;) Tror vi gör om det om ett par veckor igen...
Kommentarer
Trackback
