7 december:2

Har precis sett programmet "Mamma till en mördare". Tänkte att jag skulle titta kritiskt, och verkligen försöka tänka vad TV 4 vill med att göra sådana här dokumentärer. Fördomar mot journalistik...

Men det var svårt att vara objektiv, eftersom jag känner Lena och har dessutom träffat Andreas för några år sedan. Det enda jag kände var tragiken, sorgen och samtidigt vilken styrka Lena besitter. Jag grät mig genom programmet...

Såhär efteråt tänker jag, att om programmet handlat om den döda pojkens familj, då hade jag förmodligen gråtit lika mycket. Orättvist, är vad det är...

Vilken fruktansvärd värld våra ungdomar är ute i, detta kan hända vem som helst. Hur blev det såhär? Och HUR ska vi kunna ändra det?

Det är många funderingar i mitt huvud just nu, men jag skickar en tanke och en stor kram till Lena, det var mycket starkt att gå ut med detta och jag vet att du tycker det varit jobbigt, men det var bra gjort!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0