USA 30 November
Igar tog jag aterigen taget over till Manhattan och spenderade en lang stund inne pa Century 21. Man maste liksom vara pa ratt humor for att orka med roran och allt folket darinne. Och det var jag tydligen igar, for jag gjorde en del kap.
Varm och svettig tog jag sedan en promenad runt omradet som ligger mittemot Ground Zero. Att ga dar och tanka pa vad som hande, precis dar jag gar, for 6 ar sedan... Tank vad den handelsen har satt sig fast, i alla fall hos mig. Jag undrar vad gemene svensk tanker om "11 september"? Att jag och min familj kanner starkt for det, beror ju pa att Goran var valdigt, valdigt nara da...
Naval, efter en stunds promenerande trottnade jag pa Manhattans pulserande liv och akte tillbaka till NJ. Nar jag satt pa taget tillbaka slog det mig att efter bara nagra dagar, har jag blivit likadan... Jag satt och stirrade i golvet, lyssnande pa min ljudbok och hade stangt av omvarlden. Det som jag reagerade sa mycket pa forsta dagen. Jag var en av alla dessa nationaliteter, som bara transporterade mig sjalv till nasta anhalt.
Men a andra sidan, tycker jag att det ar skont med anonymiteten. I alla fall nar man vet att det ar bara for ett tag, for det borde bli ensamt och trist i langden att aldrig bli sedd? Vi manniskor har ju ett sant stort bekraftelsebehov. De allra flesta av oss i alla fall.
Kande mig lite hangig och trott nar jag kom hem, sa jag gick och la mig och sov middag en timme. Skont.
Pratade lite med Fatima, nannyn, over en kopp kaffe nar jag vaknat. Hon ar en riktig parla! Hur lugn och snall som helst och Amira avgudar henne. Hon kommer fran Marocko ursprungligen, men bor nu har med sin man och deras treariga son. Sonen ar pa "dagis" om dagarna, nar Fatima jobbar. Hon saknar Marocko, sin familj och sina vanner, men de kommer troligen inte att flytta dit igen. Vi har tur som far vara dar vi vill och dar vi har vara rotter, det glommer vi bort alltfor ofta.
Amira var pa ett stralande humor pa kvallningen. Hon hade varit pa fodelsedagskalas pa eftermiddagen, och dar fatt en ny leksak, som vi lekte med. Vi laste ocksa, och dansade, och bytte bloja, och at. Och hon tjattrade! Tank om man anda forstod vad hon sa...
Kolla vad hon laser...
Sen tog orken slut igen och nar kl var 21 gick jag och la mig. Undrar om det ar aldern? Fast Samara gissade pa jet-legen, och den forklaringen kandes mycket trevligare...
Varm och svettig tog jag sedan en promenad runt omradet som ligger mittemot Ground Zero. Att ga dar och tanka pa vad som hande, precis dar jag gar, for 6 ar sedan... Tank vad den handelsen har satt sig fast, i alla fall hos mig. Jag undrar vad gemene svensk tanker om "11 september"? Att jag och min familj kanner starkt for det, beror ju pa att Goran var valdigt, valdigt nara da...
Naval, efter en stunds promenerande trottnade jag pa Manhattans pulserande liv och akte tillbaka till NJ. Nar jag satt pa taget tillbaka slog det mig att efter bara nagra dagar, har jag blivit likadan... Jag satt och stirrade i golvet, lyssnande pa min ljudbok och hade stangt av omvarlden. Det som jag reagerade sa mycket pa forsta dagen. Jag var en av alla dessa nationaliteter, som bara transporterade mig sjalv till nasta anhalt.
Men a andra sidan, tycker jag att det ar skont med anonymiteten. I alla fall nar man vet att det ar bara for ett tag, for det borde bli ensamt och trist i langden att aldrig bli sedd? Vi manniskor har ju ett sant stort bekraftelsebehov. De allra flesta av oss i alla fall.
Kande mig lite hangig och trott nar jag kom hem, sa jag gick och la mig och sov middag en timme. Skont.
Pratade lite med Fatima, nannyn, over en kopp kaffe nar jag vaknat. Hon ar en riktig parla! Hur lugn och snall som helst och Amira avgudar henne. Hon kommer fran Marocko ursprungligen, men bor nu har med sin man och deras treariga son. Sonen ar pa "dagis" om dagarna, nar Fatima jobbar. Hon saknar Marocko, sin familj och sina vanner, men de kommer troligen inte att flytta dit igen. Vi har tur som far vara dar vi vill och dar vi har vara rotter, det glommer vi bort alltfor ofta.
Amira var pa ett stralande humor pa kvallningen. Hon hade varit pa fodelsedagskalas pa eftermiddagen, och dar fatt en ny leksak, som vi lekte med. Vi laste ocksa, och dansade, och bytte bloja, och at. Och hon tjattrade! Tank om man anda forstod vad hon sa...
Kolla vad hon laser...
Sen tog orken slut igen och nar kl var 21 gick jag och la mig. Undrar om det ar aldern? Fast Samara gissade pa jet-legen, och den forklaringen kandes mycket trevligare...
USA 29 november
Igar hade jag en Manhattan-dag! Som hette duga ocksa. Lamnade lagenheten pa Dudley Street vid halvnio tiden. Promenerade upp till den andra Path-stationen och tog taget till 14th street, dvs Union Square. Kollade in en enorm skoaffar dar, och tankte besoka julmarknaden, men den hade inte oppnat annu, sa istallet tog jag en promenad uppat... jag gick och gick och gick, ut och in i affarer.
Stannade till pa 33 st och var in en svang pa det "riktiga" Macys. Vilka skyltfonster! Valdigt mycket amerika, om man sager... Folk stod utanfor och fotade skyltfonstren... Men det blev en kort svang darinne, alldeles for mycket folk och alldeles for dyrt for mig. Hittade en annan affar, som passade mig mycket battre. Lamnade den en timme och 50 dollar senare. Och da fick jag en hel del for pengarna.
Fortsatte min promenad och hamnade sa smaningom pa 48th street, Rockefeller Center, dar den stora granen finns. Precis nar jag kom dit, hade stannat for att fota, visade det sig att NBC hade en reporter och en kamera pa plats for att gora ett kort inslag om granen (som skulle tandas till kvallen, bara det ar en stor happening). Reportern fragade om jag ville vara med pa tv, men som lite lagom blyg svensk, skakade jag leende pa huvudet. Istallet kom det tre damer fran Texas som han pratade med. Nar livesandningen skulle till att borja ropade han till folk runtomkring att komma och "vara med". Sa da tankte jag; varfor inte vara lite osvensk och som en av Texasdamerna sa, "it's once in a lifetime". Sa jag stallde mig dar med dem och log lite fanigt in i kameran. Sa nu har jag varit med i direktsand, amerikansk tv. Hur manga har det darhemma? :)
The big tree...
NBC-reportern och Texasdamerna...
Styrkt av den upplevelsen fortsatte jag min promenad, malet var svenska kyrkan i NY. Inge, en fd kollega, har influerat mig, sa varje gang jag aker hit, har jag ett paket svenskt kaffe med mig till kyrkan. Tidigare aven parlsocker, men det finns att kopa har nu. Nar jag kom fram, efter lite krangel (som vanligt nar jag ar ute och gar sjalv, har fullstandigt tappat bort lokalsinnet), fick jag mig da en kopp svenskt kaffe och en kanelbulle. Och framfor allt fick mina fotter en valbehovlig vila. Tank vad patriotisk man kan vara nar man ar borta. Eller vad ar det annars som gor att man soker sig till liknande stallen?
Vi kan klaga pa att alla invandrare valjer att bosatta sig i samma omraden, men ar vi nagot battre? Hm...
Svenska Kyrkan i NY...
Naval, efter fikapausen (det kan man kalla det nar man druckit Gevalia och atit nybakad kanelbulle) borjade jag sakta ta mig hemat igen. Aterigen en promenad, nu tillbaka till 33 street och darifran taget till New Jersey. Men shoppingtarmen hade inte fatt nog, sa jag klev av taget vid kopcentrat och spenderade en timme dar ocksa, innan jag tog mig hem igen.
Val hemma var det Amira-tid. Samara skulle bli lite sen, sa nar nannyn gick hem var vi sjalva en stund. Hon ar en riktig sotnos, full i bus och med glimten i bada ogonen. Och hon alskar att lasa, eller rattare sagt sa ska jag forsoka hinna lasa och hon bladdrar i boken. Ibland far man lasa valdigt fort, ibland hinns bara ett par ord med. Men vad gor val det?
Amira laser sjalv...
Amira har ganska mycket bade pa och i huvudet...
Lite senare pa kvallen akte jag och Samara till Target, ett slags Coop skulle jag pasta, och strosade dar en timme. Val hemma igen, satte vi oss i soffan och pratade skit tills klockan blev 22 och det var laggdags for oss alla tre.
Stannade till pa 33 st och var in en svang pa det "riktiga" Macys. Vilka skyltfonster! Valdigt mycket amerika, om man sager... Folk stod utanfor och fotade skyltfonstren... Men det blev en kort svang darinne, alldeles for mycket folk och alldeles for dyrt for mig. Hittade en annan affar, som passade mig mycket battre. Lamnade den en timme och 50 dollar senare. Och da fick jag en hel del for pengarna.
Fortsatte min promenad och hamnade sa smaningom pa 48th street, Rockefeller Center, dar den stora granen finns. Precis nar jag kom dit, hade stannat for att fota, visade det sig att NBC hade en reporter och en kamera pa plats for att gora ett kort inslag om granen (som skulle tandas till kvallen, bara det ar en stor happening). Reportern fragade om jag ville vara med pa tv, men som lite lagom blyg svensk, skakade jag leende pa huvudet. Istallet kom det tre damer fran Texas som han pratade med. Nar livesandningen skulle till att borja ropade han till folk runtomkring att komma och "vara med". Sa da tankte jag; varfor inte vara lite osvensk och som en av Texasdamerna sa, "it's once in a lifetime". Sa jag stallde mig dar med dem och log lite fanigt in i kameran. Sa nu har jag varit med i direktsand, amerikansk tv. Hur manga har det darhemma? :)
The big tree...
NBC-reportern och Texasdamerna...
Styrkt av den upplevelsen fortsatte jag min promenad, malet var svenska kyrkan i NY. Inge, en fd kollega, har influerat mig, sa varje gang jag aker hit, har jag ett paket svenskt kaffe med mig till kyrkan. Tidigare aven parlsocker, men det finns att kopa har nu. Nar jag kom fram, efter lite krangel (som vanligt nar jag ar ute och gar sjalv, har fullstandigt tappat bort lokalsinnet), fick jag mig da en kopp svenskt kaffe och en kanelbulle. Och framfor allt fick mina fotter en valbehovlig vila. Tank vad patriotisk man kan vara nar man ar borta. Eller vad ar det annars som gor att man soker sig till liknande stallen?
Vi kan klaga pa att alla invandrare valjer att bosatta sig i samma omraden, men ar vi nagot battre? Hm...
Svenska Kyrkan i NY...
Naval, efter fikapausen (det kan man kalla det nar man druckit Gevalia och atit nybakad kanelbulle) borjade jag sakta ta mig hemat igen. Aterigen en promenad, nu tillbaka till 33 street och darifran taget till New Jersey. Men shoppingtarmen hade inte fatt nog, sa jag klev av taget vid kopcentrat och spenderade en timme dar ocksa, innan jag tog mig hem igen.
Val hemma var det Amira-tid. Samara skulle bli lite sen, sa nar nannyn gick hem var vi sjalva en stund. Hon ar en riktig sotnos, full i bus och med glimten i bada ogonen. Och hon alskar att lasa, eller rattare sagt sa ska jag forsoka hinna lasa och hon bladdrar i boken. Ibland far man lasa valdigt fort, ibland hinns bara ett par ord med. Men vad gor val det?
Amira laser sjalv...
Amira har ganska mycket bade pa och i huvudet...
Lite senare pa kvallen akte jag och Samara till Target, ett slags Coop skulle jag pasta, och strosade dar en timme. Val hemma igen, satte vi oss i soffan och pratade skit tills klockan blev 22 och det var laggdags for oss alla tre.
USA 28 november
Ok, sa var forsta dagen avklarad. Tog taget in till Manhattan, klev av vid Ground Zero och borjade vid Century 21, en ENORM outlet/billighets-affar. Dar finns allt, ganska billigt, mycket rorigt och mycket folk, fast klockan inte ens var 10. Strosade dar en stund, gick sedan vidare langs Brodway St. Kande att jag nog inte hade en "Manhattan-dag", sa efter en fika pa ett av dessa tusentals Starbucks tog jag taget tillbaka till New Jersey. Och gick istallet till the Mall. Ett jattestort Kupolen. Fast mycket billigare. Sa dar kom min shoppingnerv igang i a f. Har kopt mina forsta julklappar och lite till mig sjalv ocksa. At lunch dar, strosade ett tag till, och tag taget hem till Goran i 16-tiden. Han var redan hemma och jobbade hemifran, sa vi tog en fika tillsammans med Fatima, nannyn, medans Amira sov sin skonhetssomn.
Nar Samara kom hem at vi lite, en fantastisk pastaratt (har glomt vad den hette), pratade lite, lekte med Amira och skrattade at hennes alla upptag. Hon ar inte det minsta blyg for mig langre. Nar hon lagt sig vid halvniotiden, gick luften ur oss alla tre. Samara dackade forst, men varken jag eller Goran var langt efter. Det ar svart att halla sig vaken nar kvallen kommer, tidsskillnaden kanns. Man har lagom stallt om sig nar det ar dags att aka hem.
Det ar ganska fascinerande med alla dessa manniskor har. Det finns sa otroligt med folk. Satt pa taget over till Manhattan och studerade. De flesta var nog pa vag till jobbet antar jag, det var sapass tidigt pa dagen. Manga uppkladda i kostymer och drakter, andra i jeans och jacka. Nagra i snygga stovlar, nagra i joggingskor (jag t ex... annars orkar inte fotterna med en dag i Manhattan). Men alla dessa manniskor, pa vag nagonstans. Alla i sina egna tankar, ingen pratar med nagon, ingen tittar pa nagon, alla bara sitter dar. Och nar taget ar framme blir det kompanirusning mot rulltrapporna och vidare ut i NY morgonstress.
Och det finns sa manga nationaliteter. Undrar hur manga lander som finns representerade i detta land? Fast de flesta ar val att betrakta som amerikaner, men hur manga ursprung finns det? Intressant betraktelse i morgonrusningen. Kanske satt det nagon dar och studerade mig och min outfit? Snygg jacka, snygga byxor och joggingskor? Det kanske syntes att jag ar "turist"? Vem vet?
Men nu ar det en ny dag, med nya betraktelser. Fa se om jag har en Manhattandag idag istallet? Annars blir det nog "Mallen" igen. Kan ta en promenad dit om jag vill. Vadret ar skont, 10 grader varmt, lite mulet och lite blasigt. Men vem ar har for vadrets skull?
Nar Samara kom hem at vi lite, en fantastisk pastaratt (har glomt vad den hette), pratade lite, lekte med Amira och skrattade at hennes alla upptag. Hon ar inte det minsta blyg for mig langre. Nar hon lagt sig vid halvniotiden, gick luften ur oss alla tre. Samara dackade forst, men varken jag eller Goran var langt efter. Det ar svart att halla sig vaken nar kvallen kommer, tidsskillnaden kanns. Man har lagom stallt om sig nar det ar dags att aka hem.
Det ar ganska fascinerande med alla dessa manniskor har. Det finns sa otroligt med folk. Satt pa taget over till Manhattan och studerade. De flesta var nog pa vag till jobbet antar jag, det var sapass tidigt pa dagen. Manga uppkladda i kostymer och drakter, andra i jeans och jacka. Nagra i snygga stovlar, nagra i joggingskor (jag t ex... annars orkar inte fotterna med en dag i Manhattan). Men alla dessa manniskor, pa vag nagonstans. Alla i sina egna tankar, ingen pratar med nagon, ingen tittar pa nagon, alla bara sitter dar. Och nar taget ar framme blir det kompanirusning mot rulltrapporna och vidare ut i NY morgonstress.
Och det finns sa manga nationaliteter. Undrar hur manga lander som finns representerade i detta land? Fast de flesta ar val att betrakta som amerikaner, men hur manga ursprung finns det? Intressant betraktelse i morgonrusningen. Kanske satt det nagon dar och studerade mig och min outfit? Snygg jacka, snygga byxor och joggingskor? Det kanske syntes att jag ar "turist"? Vem vet?
Men nu ar det en ny dag, med nya betraktelser. Fa se om jag har en Manhattandag idag istallet? Annars blir det nog "Mallen" igen. Kan ta en promenad dit om jag vill. Vadret ar skont, 10 grader varmt, lite mulet och lite blasigt. Men vem ar har for vadrets skull?
USA 27 november
Sa ar jag antligen har igen. Anlande igar kvall, och hann med att bade pussa pa och leka med Amira. Mitt favvosyskonbarn (mitt enda om det var sa noga...).
Resan gick bra, men kandes lang. Akte hemifran redan 9.30, da Roger skjutsade mig till taget. Inga forseningar sa jag var pa Arlanda kl 12. Slog ihjal nagra timmar dar, at lunch, taxfree-shoppade, drack ett glas vin och tittade pa folk. Skont. Sen bar det ivag, for forsta gangen med Malaysian Airlines, en halvtimme forsenade. Inte mycket folk pa planet, sa jag fick ett "tva-sate" for mig sjalv. Slumrade lite emellanat, spelade lite spel och tittade pa film.
Egentligen ganska nyttigt for mig att sitta still i 9 timmar och inte kunna gora nagot... Fast roksuget kanns, kan jag lova. Inte duger det med nagon liten torftig snusprilla istallet.
Hursomhelst, landade en halvtimme sent, Goran stod och vantade pa mig. Skont att se honom igen. En kort resa sa var vi hemma hos dem, och Amira hade INTE lagt sig annu. Lite reserverad var hon de forsta minuterna, men sen gick det bra. Har inte traffat henne sedan juni, sa det har ju hant sa mycket. Hon gar, eller rattare sagt springer, hon tjattrar for fullt, inte for att jag begriper men det later i alla fall och sa har hon fatt sina forsta tander. Kommer att se ut som Tore Skogman i borjan, fast gulligare..:)
Somnade som en stock vid 22-tiden, 04.00 svensk tid och har sovit till nu, 05.00, 11 svensk tid. Det ar lite krangligt med tiderna, sa jag tror jag haller mig till lokala tider i fortsattningen. Har kokat kaffe, atit ett par mackor och varit ut och morgonrokt. Det ar sa skont har, det ar som om inga bekymmer fanns! Tanker som hastigast pa jobbet, men det stor mig inte det minsta. Pa ett satt onskar jag att familjen var med mig, men samtidigt ar det mycket lyxigt att fa vara ensam har.
Senare idag ska jag ut och anonymstrosa pa Manhattans gator. Leta lite julklappar, vet att det ar rea overallt!
I slutet av veckan ska jag ta hand om Amira sjalv, vill dock att hon vanjer sig lite mer med mig forst.
Resan gick bra, men kandes lang. Akte hemifran redan 9.30, da Roger skjutsade mig till taget. Inga forseningar sa jag var pa Arlanda kl 12. Slog ihjal nagra timmar dar, at lunch, taxfree-shoppade, drack ett glas vin och tittade pa folk. Skont. Sen bar det ivag, for forsta gangen med Malaysian Airlines, en halvtimme forsenade. Inte mycket folk pa planet, sa jag fick ett "tva-sate" for mig sjalv. Slumrade lite emellanat, spelade lite spel och tittade pa film.
Egentligen ganska nyttigt for mig att sitta still i 9 timmar och inte kunna gora nagot... Fast roksuget kanns, kan jag lova. Inte duger det med nagon liten torftig snusprilla istallet.
Hursomhelst, landade en halvtimme sent, Goran stod och vantade pa mig. Skont att se honom igen. En kort resa sa var vi hemma hos dem, och Amira hade INTE lagt sig annu. Lite reserverad var hon de forsta minuterna, men sen gick det bra. Har inte traffat henne sedan juni, sa det har ju hant sa mycket. Hon gar, eller rattare sagt springer, hon tjattrar for fullt, inte for att jag begriper men det later i alla fall och sa har hon fatt sina forsta tander. Kommer att se ut som Tore Skogman i borjan, fast gulligare..:)
Somnade som en stock vid 22-tiden, 04.00 svensk tid och har sovit till nu, 05.00, 11 svensk tid. Det ar lite krangligt med tiderna, sa jag tror jag haller mig till lokala tider i fortsattningen. Har kokat kaffe, atit ett par mackor och varit ut och morgonrokt. Det ar sa skont har, det ar som om inga bekymmer fanns! Tanker som hastigast pa jobbet, men det stor mig inte det minsta. Pa ett satt onskar jag att familjen var med mig, men samtidigt ar det mycket lyxigt att fa vara ensam har.
Senare idag ska jag ut och anonymstrosa pa Manhattans gator. Leta lite julklappar, vet att det ar rea overallt!
I slutet av veckan ska jag ta hand om Amira sjalv, vill dock att hon vanjer sig lite mer med mig forst.
Välkommen till min nya blogg!
Efter att ha last Lisas blogg, tankte jag att detta kan vara ett bra satt att dels halla andra informerade om vad jag gor, dels en terapi for mig sjalv. Sa jag provar, sa far vi se vad det blir av det.
Kommentera garna mina inlagg!
Kramar Storpinglan
Kommentera garna mina inlagg!
Kramar Storpinglan
