USA 29 november
Igar hade jag en Manhattan-dag! Som hette duga ocksa. Lamnade lagenheten pa Dudley Street vid halvnio tiden. Promenerade upp till den andra Path-stationen och tog taget till 14th street, dvs Union Square. Kollade in en enorm skoaffar dar, och tankte besoka julmarknaden, men den hade inte oppnat annu, sa istallet tog jag en promenad uppat... jag gick och gick och gick, ut och in i affarer.
Stannade till pa 33 st och var in en svang pa det "riktiga" Macys. Vilka skyltfonster! Valdigt mycket amerika, om man sager... Folk stod utanfor och fotade skyltfonstren... Men det blev en kort svang darinne, alldeles for mycket folk och alldeles for dyrt for mig. Hittade en annan affar, som passade mig mycket battre. Lamnade den en timme och 50 dollar senare. Och da fick jag en hel del for pengarna.
Fortsatte min promenad och hamnade sa smaningom pa 48th street, Rockefeller Center, dar den stora granen finns. Precis nar jag kom dit, hade stannat for att fota, visade det sig att NBC hade en reporter och en kamera pa plats for att gora ett kort inslag om granen (som skulle tandas till kvallen, bara det ar en stor happening). Reportern fragade om jag ville vara med pa tv, men som lite lagom blyg svensk, skakade jag leende pa huvudet. Istallet kom det tre damer fran Texas som han pratade med. Nar livesandningen skulle till att borja ropade han till folk runtomkring att komma och "vara med". Sa da tankte jag; varfor inte vara lite osvensk och som en av Texasdamerna sa, "it's once in a lifetime". Sa jag stallde mig dar med dem och log lite fanigt in i kameran. Sa nu har jag varit med i direktsand, amerikansk tv. Hur manga har det darhemma? :)
The big tree...
NBC-reportern och Texasdamerna...
Styrkt av den upplevelsen fortsatte jag min promenad, malet var svenska kyrkan i NY. Inge, en fd kollega, har influerat mig, sa varje gang jag aker hit, har jag ett paket svenskt kaffe med mig till kyrkan. Tidigare aven parlsocker, men det finns att kopa har nu. Nar jag kom fram, efter lite krangel (som vanligt nar jag ar ute och gar sjalv, har fullstandigt tappat bort lokalsinnet), fick jag mig da en kopp svenskt kaffe och en kanelbulle. Och framfor allt fick mina fotter en valbehovlig vila. Tank vad patriotisk man kan vara nar man ar borta. Eller vad ar det annars som gor att man soker sig till liknande stallen?
Vi kan klaga pa att alla invandrare valjer att bosatta sig i samma omraden, men ar vi nagot battre? Hm...
Svenska Kyrkan i NY...
Naval, efter fikapausen (det kan man kalla det nar man druckit Gevalia och atit nybakad kanelbulle) borjade jag sakta ta mig hemat igen. Aterigen en promenad, nu tillbaka till 33 street och darifran taget till New Jersey. Men shoppingtarmen hade inte fatt nog, sa jag klev av taget vid kopcentrat och spenderade en timme dar ocksa, innan jag tog mig hem igen.
Val hemma var det Amira-tid. Samara skulle bli lite sen, sa nar nannyn gick hem var vi sjalva en stund. Hon ar en riktig sotnos, full i bus och med glimten i bada ogonen. Och hon alskar att lasa, eller rattare sagt sa ska jag forsoka hinna lasa och hon bladdrar i boken. Ibland far man lasa valdigt fort, ibland hinns bara ett par ord med. Men vad gor val det?
Amira laser sjalv...
Amira har ganska mycket bade pa och i huvudet...
Lite senare pa kvallen akte jag och Samara till Target, ett slags Coop skulle jag pasta, och strosade dar en timme. Val hemma igen, satte vi oss i soffan och pratade skit tills klockan blev 22 och det var laggdags for oss alla tre.
Stannade till pa 33 st och var in en svang pa det "riktiga" Macys. Vilka skyltfonster! Valdigt mycket amerika, om man sager... Folk stod utanfor och fotade skyltfonstren... Men det blev en kort svang darinne, alldeles for mycket folk och alldeles for dyrt for mig. Hittade en annan affar, som passade mig mycket battre. Lamnade den en timme och 50 dollar senare. Och da fick jag en hel del for pengarna.
Fortsatte min promenad och hamnade sa smaningom pa 48th street, Rockefeller Center, dar den stora granen finns. Precis nar jag kom dit, hade stannat for att fota, visade det sig att NBC hade en reporter och en kamera pa plats for att gora ett kort inslag om granen (som skulle tandas till kvallen, bara det ar en stor happening). Reportern fragade om jag ville vara med pa tv, men som lite lagom blyg svensk, skakade jag leende pa huvudet. Istallet kom det tre damer fran Texas som han pratade med. Nar livesandningen skulle till att borja ropade han till folk runtomkring att komma och "vara med". Sa da tankte jag; varfor inte vara lite osvensk och som en av Texasdamerna sa, "it's once in a lifetime". Sa jag stallde mig dar med dem och log lite fanigt in i kameran. Sa nu har jag varit med i direktsand, amerikansk tv. Hur manga har det darhemma? :)
The big tree...
NBC-reportern och Texasdamerna...
Styrkt av den upplevelsen fortsatte jag min promenad, malet var svenska kyrkan i NY. Inge, en fd kollega, har influerat mig, sa varje gang jag aker hit, har jag ett paket svenskt kaffe med mig till kyrkan. Tidigare aven parlsocker, men det finns att kopa har nu. Nar jag kom fram, efter lite krangel (som vanligt nar jag ar ute och gar sjalv, har fullstandigt tappat bort lokalsinnet), fick jag mig da en kopp svenskt kaffe och en kanelbulle. Och framfor allt fick mina fotter en valbehovlig vila. Tank vad patriotisk man kan vara nar man ar borta. Eller vad ar det annars som gor att man soker sig till liknande stallen?
Vi kan klaga pa att alla invandrare valjer att bosatta sig i samma omraden, men ar vi nagot battre? Hm...
Svenska Kyrkan i NY...
Naval, efter fikapausen (det kan man kalla det nar man druckit Gevalia och atit nybakad kanelbulle) borjade jag sakta ta mig hemat igen. Aterigen en promenad, nu tillbaka till 33 street och darifran taget till New Jersey. Men shoppingtarmen hade inte fatt nog, sa jag klev av taget vid kopcentrat och spenderade en timme dar ocksa, innan jag tog mig hem igen.
Val hemma var det Amira-tid. Samara skulle bli lite sen, sa nar nannyn gick hem var vi sjalva en stund. Hon ar en riktig sotnos, full i bus och med glimten i bada ogonen. Och hon alskar att lasa, eller rattare sagt sa ska jag forsoka hinna lasa och hon bladdrar i boken. Ibland far man lasa valdigt fort, ibland hinns bara ett par ord med. Men vad gor val det?
Amira laser sjalv...
Amira har ganska mycket bade pa och i huvudet...
Lite senare pa kvallen akte jag och Samara till Target, ett slags Coop skulle jag pasta, och strosade dar en timme. Val hemma igen, satte vi oss i soffan och pratade skit tills klockan blev 22 och det var laggdags for oss alla tre.
Kommentarer
Postat av: Dotra
HEEEEJ! åhh :') vilka fina kort på världens största sötnos.. du måste pussa på henne jättemkt från mig! och vilka bra dagar du verkar ha :) det känns skönt att läsa och se hur glad du verkar vara! hälsa alla, återigen. puss&kram
Trackback
