21 februari
Tillvaron är verkligen upp och ner. Har som sagt haft en toppenhelg, men idag är det neråt igen. Trött, besvärlig och imorgon är det begravning...
19 februari
Vad är det som får en ung människa att ta sitt liv? Hur orkar föräldrarna leva vidare med det? Har nyss pratat med Petters mamma, och vad ska man säga? Det är så otroligt svårt att förstå, jag VILL inte kunna förstå. Petter var, som jag minns honom, en busig och pigg kille. Snäll och varm och fin... Men man vet ingenting... Ska gå på begravningen på onsdag, och det kommer att bli tungt, men känns ändå rätt.
Livet är verkligen upp och ner och fast man ibland tycker att det inte händer någonting, så händer det ju saker mest hela tiden. Både positiva och negativa saker.
Det blev inte mycket bloggande från min resa till NY sist, men det var en intensiv resa. Bröllopet var förstås en höjdare! Lotta och BÅ var så fina!
Barnen är ursöta, men urstökiga. Jag var trött, och när jag kom hem skulle jag behövt en veckas semester. Men det är bra att resa bort ibland, om inte annat så kommer man ihåg igen hur bra man har det hemma. Jag bor bra, bestämmer själv, jobbar med härliga grabbar, har en underbar dotter och en minst lika underbar dotterson.
En av mina morbröder ringde förra veckan och frågade hur det var med mig. Jag svarade att det var som vanligt. Då frågade han vad som vanligt var för mig, jag som byter karlar, jobb och boende stup i kvarten! Kan förstå honom till viss del, men tyckte nog att han var en smula orättvis ändå. Fast jag vet att han inte menar nåt illa med sitt uttalande. Men ändå...
Ok, jag har flyttat MÅNGA gånger i mitt liv, kanske pga rastlöshet eller av praktiska skäl. Ibland har jag varit så illa tvungen. Men ingen skada skedd för det, eller hur? Ja, möjligen tycker mina vänner som måste hjälpa mig bära möbler att det inte ska vara för ofta...
Jag har bytt jobb några gånger de sista åren, men det har mest berott på arbetsmarknaden. Men förhoppningsvis har jag hittat rätt nu. Åtminstone rätt genre. Har ju t o m avancerat från timvik till "vanligt" vik ett tag.
När det gäller karlar, så väntar jag på mannen i mitt liv. Jag vet att han finns och endera dagen så är han hos mig ;) Tills dess så reder jag mig nog.
Och jag är inte ombytlig med allt i mitt liv, t ex så har jag varit teaterledare i 12 år nu. Tycker fortfarande att det är roligt, men kommer att avgå som ordförande nu på årsmötet. Bättre att lägga krutet på det som verkligen är kul.
Och jag har ju mina vänner. Fast jag blivit lite mindre social den senaste tiden, tror jag nog att de finns där för mig ändå. Iaf de som är riktiga vänner...
Idag har jag iaf varit till Bäsna och fikat, tillsammans med Annika, Berit S, Olivia, Albin och Wilma. Snufsat på Elias, skrattat och pratat med Lisa och Krazze. Beundrat deras nya, fina diskmaskin som de är så glada över. Det är livskvalitet på hög nivå, och jag är så glad att ni finns! Jag har också Skypat med lillebror och barnen. Och snart får jag lite trevligt kaffefrämmande också. Ett bra avslut på en lugn och skön helg.
Jag är också glad att pappa i Thailand, mamma i London och Göran i New Jersey finns! Långt borta är ni, men ändå nära <3
Livet är verkligen upp och ner och fast man ibland tycker att det inte händer någonting, så händer det ju saker mest hela tiden. Både positiva och negativa saker.
Det blev inte mycket bloggande från min resa till NY sist, men det var en intensiv resa. Bröllopet var förstås en höjdare! Lotta och BÅ var så fina!
Barnen är ursöta, men urstökiga. Jag var trött, och när jag kom hem skulle jag behövt en veckas semester. Men det är bra att resa bort ibland, om inte annat så kommer man ihåg igen hur bra man har det hemma. Jag bor bra, bestämmer själv, jobbar med härliga grabbar, har en underbar dotter och en minst lika underbar dotterson.
En av mina morbröder ringde förra veckan och frågade hur det var med mig. Jag svarade att det var som vanligt. Då frågade han vad som vanligt var för mig, jag som byter karlar, jobb och boende stup i kvarten! Kan förstå honom till viss del, men tyckte nog att han var en smula orättvis ändå. Fast jag vet att han inte menar nåt illa med sitt uttalande. Men ändå...
Ok, jag har flyttat MÅNGA gånger i mitt liv, kanske pga rastlöshet eller av praktiska skäl. Ibland har jag varit så illa tvungen. Men ingen skada skedd för det, eller hur? Ja, möjligen tycker mina vänner som måste hjälpa mig bära möbler att det inte ska vara för ofta...
Jag har bytt jobb några gånger de sista åren, men det har mest berott på arbetsmarknaden. Men förhoppningsvis har jag hittat rätt nu. Åtminstone rätt genre. Har ju t o m avancerat från timvik till "vanligt" vik ett tag.
När det gäller karlar, så väntar jag på mannen i mitt liv. Jag vet att han finns och endera dagen så är han hos mig ;) Tills dess så reder jag mig nog.
Och jag är inte ombytlig med allt i mitt liv, t ex så har jag varit teaterledare i 12 år nu. Tycker fortfarande att det är roligt, men kommer att avgå som ordförande nu på årsmötet. Bättre att lägga krutet på det som verkligen är kul.
Och jag har ju mina vänner. Fast jag blivit lite mindre social den senaste tiden, tror jag nog att de finns där för mig ändå. Iaf de som är riktiga vänner...
Idag har jag iaf varit till Bäsna och fikat, tillsammans med Annika, Berit S, Olivia, Albin och Wilma. Snufsat på Elias, skrattat och pratat med Lisa och Krazze. Beundrat deras nya, fina diskmaskin som de är så glada över. Det är livskvalitet på hög nivå, och jag är så glad att ni finns! Jag har också Skypat med lillebror och barnen. Och snart får jag lite trevligt kaffefrämmande också. Ett bra avslut på en lugn och skön helg.
Jag är också glad att pappa i Thailand, mamma i London och Göran i New Jersey finns! Långt borta är ni, men ändå nära <3
