Och livet rullar på...
Den här veckan har jag bara försökt pränta in nya arbetsuppgifter. Egentligen inget svårt, men det gäller att komma ihåg allt i rätt ordning. Hade uppföljningssamtal med min chef igår och går upp på 4 timmar fr o m måndag. Sen får vi väl se vad som händer i framtiden...
På tisdag kväll drog årets teater igång igen. Roligt! Ganska många barn, som vi läste "vårt" manus för. Som tur var, skrattade de mycket och det betyder att vi gjort rätt. Extra roligt att Wilma börjat. Teatern fortsätter ikväll, det är ju torsdagar som gäller egentligen för oss, men då får de allt klara sig utan mig och Wilma, eftersom vi drar till fjälls idag. Ska bli skönt, hoppas bara att ovädret inte blir alltför jobbigt. Vi vill ju åka skidor imorgon. Förutsatt att alla är friska. Elin hostar och kraxar och Lisa hostar och har varit småfebrig. Själv kändes det som jag fått klipulver i min vänstra näsborre igår kväll... Men det blir säkert bra bara vi kommer dit. Alla längtar vi, lite extra kanske efter Pers och Magnus special, Idregrytan!
Igår var jag och hälsade på en "gammal" ungdomskompis. Det var riktigt roligt! Vi har väl inte pratat med varandra på 100 år kändes det som. Jag fick för första gången träffa hennes 8-åriga dotter. Bl a. Tre timmar flög iväg, och vi måste snart ses igen och fortsätta vår vandring i tonårsminnena. Sånt gör mig glad och pigg!
Nu blir det inget mer skrivet förrän tidigast på söndag kväll, men förhoppningsvis har jag massor att berätta då.
Trevlig helg på er allilhop!
På tisdag kväll drog årets teater igång igen. Roligt! Ganska många barn, som vi läste "vårt" manus för. Som tur var, skrattade de mycket och det betyder att vi gjort rätt. Extra roligt att Wilma börjat. Teatern fortsätter ikväll, det är ju torsdagar som gäller egentligen för oss, men då får de allt klara sig utan mig och Wilma, eftersom vi drar till fjälls idag. Ska bli skönt, hoppas bara att ovädret inte blir alltför jobbigt. Vi vill ju åka skidor imorgon. Förutsatt att alla är friska. Elin hostar och kraxar och Lisa hostar och har varit småfebrig. Själv kändes det som jag fått klipulver i min vänstra näsborre igår kväll... Men det blir säkert bra bara vi kommer dit. Alla längtar vi, lite extra kanske efter Pers och Magnus special, Idregrytan!
Igår var jag och hälsade på en "gammal" ungdomskompis. Det var riktigt roligt! Vi har väl inte pratat med varandra på 100 år kändes det som. Jag fick för första gången träffa hennes 8-åriga dotter. Bl a. Tre timmar flög iväg, och vi måste snart ses igen och fortsätta vår vandring i tonårsminnena. Sånt gör mig glad och pigg!
Nu blir det inget mer skrivet förrän tidigast på söndag kväll, men förhoppningsvis har jag massor att berätta då.
Trevlig helg på er allilhop!
Och så var det söndag igen...
Men det gör inte så mycket, helgen har varit helt ok. Flyttpackat och kört, handlat lite osv. Och snart är det torsdag och Idredags! Ser oerhört mycket fram emot det. Inte bara för att jag ska dricka lite vin då... ;)
Nu är det söndagsfilmdags!
Nu är det söndagsfilmdags!
Äntligen fredag...
Så har då ännu en "arbetsvecka" gått. Om man kan kalla 2 timmars arbetsträning om dagen för arbete... Men det är gjort nu, och i tre dagar till ska jag göra samma sak, sen ska jag utöka till 4 timmar. Sakta men säkert jobbar jag upp mig (då menar jag i tid...:)). Idag har jag varit i Falun och lämnat ifrån mig lite av mina gamla arbetsuppgifter och pratat en del. Det är så skönt att det finns snälla, förstående arbetskamrater, som dessutom ger goda råd som jag kan lyssna till. Kände mig ganska glad när jag åkte hem därifrån idag. Positivt!
Hemma har jag inte gjort många knop, dammsugit lite bara. Dammråttorna började bli så stora så jag blev nästan rädd för dem! Men nu är det fint igen, och Per har varit och storhandlat så vi reder oss ett tag igen. Just nu lagar han mat, och en förförisk doft sprider sig i huset. Jag längtar efter ett glas vin. Är man alkoholist om man känner så? Har inte tagit ett enda glas på flera veckor nu, och ska inte så göra heller, förrän vi kommer till Idre nästa helg. Men jag är hungrig... Och sugen... Fast duktig :)
Nu i helgen ska vi försöka ta oss upp till Sången med lite grejor. Redskap och annat som vi inte kommer att ha någon som helst användning av i lägenheten, men som kan komma till nytta däruppe istället. Garaget håller sakta men säkert på att tömmas och det känns bra. Huset får vänta med stora packningen tills vi kommer hem från Idre, men vill inte heller packa ner allt, då vi trots allt ska ha 18-årskalas här dagarna innan flyttlasset ska gå. Vill ju ha lite fint när man ska bjuda på kalas. Trots flytt.
Har de senaste veckorna lyssnat på många ljudböcker, bl a tre stycken av Karin Alvtegen. Ganska djupa, tunga böcker men jag har verkligen tyckt om dem. De skildrar olika människoöden, i olika sorters miljöer. Djupa, som sagt, men de har då fått mig att tänka på ett och annat. Vidga vyerna, inte BARA se sin egen sk misär, osv...
Hemma har jag inte gjort många knop, dammsugit lite bara. Dammråttorna började bli så stora så jag blev nästan rädd för dem! Men nu är det fint igen, och Per har varit och storhandlat så vi reder oss ett tag igen. Just nu lagar han mat, och en förförisk doft sprider sig i huset. Jag längtar efter ett glas vin. Är man alkoholist om man känner så? Har inte tagit ett enda glas på flera veckor nu, och ska inte så göra heller, förrän vi kommer till Idre nästa helg. Men jag är hungrig... Och sugen... Fast duktig :)
Nu i helgen ska vi försöka ta oss upp till Sången med lite grejor. Redskap och annat som vi inte kommer att ha någon som helst användning av i lägenheten, men som kan komma till nytta däruppe istället. Garaget håller sakta men säkert på att tömmas och det känns bra. Huset får vänta med stora packningen tills vi kommer hem från Idre, men vill inte heller packa ner allt, då vi trots allt ska ha 18-årskalas här dagarna innan flyttlasset ska gå. Vill ju ha lite fint när man ska bjuda på kalas. Trots flytt.
Har de senaste veckorna lyssnat på många ljudböcker, bl a tre stycken av Karin Alvtegen. Ganska djupa, tunga böcker men jag har verkligen tyckt om dem. De skildrar olika människoöden, i olika sorters miljöer. Djupa, som sagt, men de har då fått mig att tänka på ett och annat. Vidga vyerna, inte BARA se sin egen sk misär, osv...
Glad!
När man får sånt här på mailen, blir man glad och varm i själen...
Tack!
Först av allt vill jag tacka Lisa, för att du är världens bästa dotter och för din peppning på din blogg. Jag älskar dig!
Sen vill jag tacka mina vänner för era fina kommentarer, det värmer långt in i mitt hjärta. Dessutom vill jag tacka Per, mamma och pappa för ert stöd. Ni gör så gott ni kan, utifrån vad jag släpper in er i. Jag älskar er också, det vet ni hoppas jag.
Jag har en otrolig tur som har så många kära och nära omkring mig och det hjälper mig oerhört mycket när jag ska försöka "tuffa på" i min röriga situation.
Igår var jag på mitt sista besök hos min KBT-terapeut, det kändes mycket vemodigt. Jag har träffat henne i nästan 1 år nu, och jag känner stort förtroende för henne. Hon har också hjälpt mig mycket med mina tankar och funderingar. Men nu är det dags att gå vidare till nästa steg och nästa vecka börjar vår parterapi. Ska bli spännande och jag hoppas givande. Inte bara för mig, utan jag hoppas att Per kan få ut en massa av det också. Det är nog inte lätt att leva med en depressionssjuk människa. Det tycker i alla fall inte jag....
Idag jobbar jag eftermiddag, för att jag ska kunna lära mig att köra utbetalningarna, som alltid måste gå efter lunch. Så arbete mellan 13-15. Det betyder hela förmiddagen fri, och jag började med att sova till 9.30!!!
Skall strax sätta mig och fylla på i vårt teatermanus, som vi träffades över igår. Det är ett roligt jobb!
Dessutom var vi till Forsaklackskolan på öppet hus igår kväll, och hälsade på Elin som bakade bullar för fullt nere i hemkunskapssalen. Lisa, Josse och Linda var också med och de hade fullt upp med att morsa på gamla lärare och berätta episoder från när de gick där. Tur att man inte visste allt då, säger jag bara. Skönt att de kan se själva hur barnsliga de var i sina försök att vara tuffa! Det tyder väl ändå på att de mognat en hel del, och det var ju trots allt några år sedan de slutade där.
Jag fick också ett väldigt roligt telefonsamtal igår em. En gammal kompis från ungdomen ringde och frågade om vi inte kunde träffas, så det bestämde vi att vi ska göra. Det ska bli riktigt upplyftande att träffa henne, se hennes barn, och prata en hel hög massa gamla minnen. Vi har gjort mycket kul tillsammans under tonåren!
Sen får vi väl se, hur vi har utvecklats. Bara för att vi var goda vänner då, betyder ju inte att vi är lika idag. Jag har då förändrats, och säkerligen hon också. Men kul ska det bli!
Sen vill jag tacka mina vänner för era fina kommentarer, det värmer långt in i mitt hjärta. Dessutom vill jag tacka Per, mamma och pappa för ert stöd. Ni gör så gott ni kan, utifrån vad jag släpper in er i. Jag älskar er också, det vet ni hoppas jag.
Jag har en otrolig tur som har så många kära och nära omkring mig och det hjälper mig oerhört mycket när jag ska försöka "tuffa på" i min röriga situation.
Igår var jag på mitt sista besök hos min KBT-terapeut, det kändes mycket vemodigt. Jag har träffat henne i nästan 1 år nu, och jag känner stort förtroende för henne. Hon har också hjälpt mig mycket med mina tankar och funderingar. Men nu är det dags att gå vidare till nästa steg och nästa vecka börjar vår parterapi. Ska bli spännande och jag hoppas givande. Inte bara för mig, utan jag hoppas att Per kan få ut en massa av det också. Det är nog inte lätt att leva med en depressionssjuk människa. Det tycker i alla fall inte jag....
Idag jobbar jag eftermiddag, för att jag ska kunna lära mig att köra utbetalningarna, som alltid måste gå efter lunch. Så arbete mellan 13-15. Det betyder hela förmiddagen fri, och jag började med att sova till 9.30!!!
Skall strax sätta mig och fylla på i vårt teatermanus, som vi träffades över igår. Det är ett roligt jobb!
Dessutom var vi till Forsaklackskolan på öppet hus igår kväll, och hälsade på Elin som bakade bullar för fullt nere i hemkunskapssalen. Lisa, Josse och Linda var också med och de hade fullt upp med att morsa på gamla lärare och berätta episoder från när de gick där. Tur att man inte visste allt då, säger jag bara. Skönt att de kan se själva hur barnsliga de var i sina försök att vara tuffa! Det tyder väl ändå på att de mognat en hel del, och det var ju trots allt några år sedan de slutade där.
Jag fick också ett väldigt roligt telefonsamtal igår em. En gammal kompis från ungdomen ringde och frågade om vi inte kunde träffas, så det bestämde vi att vi ska göra. Det ska bli riktigt upplyftande att träffa henne, se hennes barn, och prata en hel hög massa gamla minnen. Vi har gjort mycket kul tillsammans under tonåren!
Sen får vi väl se, hur vi har utvecklats. Bara för att vi var goda vänner då, betyder ju inte att vi är lika idag. Jag har då förändrats, och säkerligen hon också. Men kul ska det bli!
Satans måndag
Helgen har varit sådär, plockat lite, kört grejer till pappa och till Grevbo. Annars inte gjort nåt särskilt. Kanske gruvat mig för att gå till jobbet på måndag. Och idag gick jag dit. Och gjorde just ingenting. Skulle lära mig autogiro, det var gjort på en kvart, jag har jobbat mycket i det programmet förut så inget var nytt. Sen satt jag på mitt rum. De andra hade möte när jag kom. "De andra", dialoggruppen, som jag tillhörde innan jul. (Känner mig utanför)
Sen fick chefen besök av Fastigo, så kanske blir det nåt besked om min lön någon dag nu. Sen gick jag hem, åt lunch och funderade på varför allt blivit såhär, och sen sov jag middag.
Jag känner mig just nu som jag har 100 kg tungsinne över mig. Hur ska jag få tillbaka glädjen? Jag är rädd för att mina vänner ska tycka att jag blivit en sån där som "tar" energi, när de träffar mig. Vilken fasa! Jag, som alla andra, vill ju vara en sån som GER energi. Men varifrån ska jag ta den nu?
Ok, kom på en kul sak i helgen. Fam Grevbo var här och fikade, så vi fick planera vår Idreresa. Det var roligt, och det ska bli jätteroligt att åka dit. Det ser jag fram emot! Det ska också bli roligt att flytta, det är bara så många tråkiga saker som måste göras först. Och så ska jag och brudarna åka båt i maj, men dit är det långt.
Tålamod, tålamod... Jag spyr på det ordet snart!
Sen fick chefen besök av Fastigo, så kanske blir det nåt besked om min lön någon dag nu. Sen gick jag hem, åt lunch och funderade på varför allt blivit såhär, och sen sov jag middag.
Jag känner mig just nu som jag har 100 kg tungsinne över mig. Hur ska jag få tillbaka glädjen? Jag är rädd för att mina vänner ska tycka att jag blivit en sån där som "tar" energi, när de träffar mig. Vilken fasa! Jag, som alla andra, vill ju vara en sån som GER energi. Men varifrån ska jag ta den nu?
Ok, kom på en kul sak i helgen. Fam Grevbo var här och fikade, så vi fick planera vår Idreresa. Det var roligt, och det ska bli jätteroligt att åka dit. Det ser jag fram emot! Det ska också bli roligt att flytta, det är bara så många tråkiga saker som måste göras först. Och så ska jag och brudarna åka båt i maj, men dit är det långt.
Tålamod, tålamod... Jag spyr på det ordet snart!
Fredag igen...
Nu går veckorna fort, och bra är väl det. I den här farten är vi snart lägenhetsinnehavare istället för husägare, och det har jag inget emot.
Tänkte igår att jag är på jobbet 2 timmar om dagen, och ändå känns det som att jag inte hinner göra någonting hemma... Man planerar nog dagarna bättre när man jobbar heltid, antar jag. Men ändå...
Den här veckan har bara flutit på, jag vet inte riktigt vad som hänt. Ledarträff med teatern ena dagen, terapeutbesök andra dagen osv. Och igår hade jag besök av Berit, trevligt!
Lisa har varit hemma och varit sjuk denna veckan. Hon var till vårdcentralen på tisdagen och de tittade i halsen och lyssnade på lungorna och konstaterade sedan att det inte var några fel på henne! Jag blir så arg när de behandlar ungdomarna så nonchalant!
Tur att hon har skinn på näsan, hon blev arg och ifrågasatte hur de kunde veta att hon inte hade lunginflammation eller astma eller nåt annat. Till slut gick de med på att ta blodprov, och hon fick dessutom träffa astmaläkaren. Det hela slutade med att hon fick två sorters hostmedicin och en astmamedicin utskriven. Dessutom ska hon i dag få reda på mycoplasmaprov. Det är ju också en sak, läkaren sa att om han inte ringt på fredag, fick hon ringa upp själv för att ta reda på provsvaret... Kvarnsvedens vårdcentral i ett nötskal!
På jobbet har jag städat, och låtsas som ingenting har hänt. Igår fick jag en första visning i en del av det jag ska pyssla med i fortsättningen, och lektionen skall fortsätta idag. Försöker se positivt på det, jag lär mig något mer. Snart har jag provat varenda jobb inom HSB känns det som!
Med Elin är det bättre. Hon ska flytta hem till oss på heltid, jag tror att hon känner att det är lite lugnare hemma hos oss. Det kommer naturligtvis att bli en omställning att ha två tonåringar hemma jämt...
Jag tänker inte försöka bli hennes mamma, det har hon en redan, men jag ska försöka vara en så bra bonusmamma som möjligt.
Hur är man en bra mamma/bonusmamma? Ja, det är ju en fråga... Jag tror att man kommer långt med sunt förnuft, logiskt tänkande och ärlighet (har trots allt fortfarande min naiva tro på ärlighet kvar). Om man visar respekt, får man respekt. Eller, respekt får man inte, det förtjänar man. Det kan dock finnas svårigheter i att vara rättvis mot "sina barn och andras ungar". Det kan låta hårt, men alla som är eller har varit i den situationen håller nog med. Man kan aldrig älska någon annans barn som man älskar sitt eget. Men det betyder inte att man FÖRSÖKER vara rättvis. Man får inte göra skillnad. Men det gör man. Det är ju samma sak som att man ska begära att bonusbarnet ska älska en själv, som de älskar sin riktiga mamma, och det begriper man väl att det inte går. Eller?
Dagens barn har det inte lätt med alla blandfamiljer, bonusföräldrar och halvsyskon. Snart vet inte barn vad "kärnfamilj" är för något. Det ordet fanns väl knappt för 25 år sedan? Men det är faktiskt inte så lätt som vuxen heller alla gånger med dessa blandningar, även om det är vi som rår för, eller skapar dem.
Eller också är det vi vuxna som krånglar till det. Barnen kanske har mycket lättare för att acceptera dessa olika familjesituationer, vad vet jag? Men innerst inne tror jag inte det.
Tänkte igår att jag är på jobbet 2 timmar om dagen, och ändå känns det som att jag inte hinner göra någonting hemma... Man planerar nog dagarna bättre när man jobbar heltid, antar jag. Men ändå...
Den här veckan har bara flutit på, jag vet inte riktigt vad som hänt. Ledarträff med teatern ena dagen, terapeutbesök andra dagen osv. Och igår hade jag besök av Berit, trevligt!
Lisa har varit hemma och varit sjuk denna veckan. Hon var till vårdcentralen på tisdagen och de tittade i halsen och lyssnade på lungorna och konstaterade sedan att det inte var några fel på henne! Jag blir så arg när de behandlar ungdomarna så nonchalant!
Tur att hon har skinn på näsan, hon blev arg och ifrågasatte hur de kunde veta att hon inte hade lunginflammation eller astma eller nåt annat. Till slut gick de med på att ta blodprov, och hon fick dessutom träffa astmaläkaren. Det hela slutade med att hon fick två sorters hostmedicin och en astmamedicin utskriven. Dessutom ska hon i dag få reda på mycoplasmaprov. Det är ju också en sak, läkaren sa att om han inte ringt på fredag, fick hon ringa upp själv för att ta reda på provsvaret... Kvarnsvedens vårdcentral i ett nötskal!
På jobbet har jag städat, och låtsas som ingenting har hänt. Igår fick jag en första visning i en del av det jag ska pyssla med i fortsättningen, och lektionen skall fortsätta idag. Försöker se positivt på det, jag lär mig något mer. Snart har jag provat varenda jobb inom HSB känns det som!
Med Elin är det bättre. Hon ska flytta hem till oss på heltid, jag tror att hon känner att det är lite lugnare hemma hos oss. Det kommer naturligtvis att bli en omställning att ha två tonåringar hemma jämt...
Jag tänker inte försöka bli hennes mamma, det har hon en redan, men jag ska försöka vara en så bra bonusmamma som möjligt.
Hur är man en bra mamma/bonusmamma? Ja, det är ju en fråga... Jag tror att man kommer långt med sunt förnuft, logiskt tänkande och ärlighet (har trots allt fortfarande min naiva tro på ärlighet kvar). Om man visar respekt, får man respekt. Eller, respekt får man inte, det förtjänar man. Det kan dock finnas svårigheter i att vara rättvis mot "sina barn och andras ungar". Det kan låta hårt, men alla som är eller har varit i den situationen håller nog med. Man kan aldrig älska någon annans barn som man älskar sitt eget. Men det betyder inte att man FÖRSÖKER vara rättvis. Man får inte göra skillnad. Men det gör man. Det är ju samma sak som att man ska begära att bonusbarnet ska älska en själv, som de älskar sin riktiga mamma, och det begriper man väl att det inte går. Eller?
Dagens barn har det inte lätt med alla blandfamiljer, bonusföräldrar och halvsyskon. Snart vet inte barn vad "kärnfamilj" är för något. Det ordet fanns väl knappt för 25 år sedan? Men det är faktiskt inte så lätt som vuxen heller alla gånger med dessa blandningar, även om det är vi som rår för, eller skapar dem.
Eller också är det vi vuxna som krånglar till det. Barnen kanske har mycket lättare för att acceptera dessa olika familjesituationer, vad vet jag? Men innerst inne tror jag inte det.
Människor...
Tänk vad det kan vara svårt att förstå olika sorters människor. Jag menar, man är van att umgås/prata med/känna en viss sorts människor, och kommunikationen är för det mesta enkel. Men så finns det en annan sort, som är helt olik ens egen värld. Vad svårt det blir... Om jag är van att föra en öppen och ärlig dialog med t ex en tonåring, och ställs inför en annan tonåring som inte alls är lika "pratig", hur hanterar jag det? Hur ska jag kunna hjälpa denna människa, när den inte vill/kan berätta hur det är? När inte jag vet hur jag ska ställa frågorna, eller ge min hjälp?
Det är naturligtvis bra att vi är olika som människor, och det kanske bara är jag som behöver lära mig något mer. Jag förstår naturligtvis att alla inte kan vara som jag, men ändå... Lite frusterande blir det allt.
Igår på jobbet började jag städa bort mina gamla arbetsuppgifter. Slängde en massa gamla pärmar och papper och tidningar. Gjorde iordning en låda till någon av mina efterträdare, fast den personen verkade inte vilja ha det. Det är nog inte riktigt fastlagt hur det ska bli någonstans. Ja, det var ett lagom pyssel att hålla på med ett par timmar, och jag ska fortsätta idag.
På eftermiddagen var Camilla här och vi började spåna på ett manus till årets teateruppsättning. Det var riktigt roligt! Ska försöka få in lite humor i år. Och ingen skog, det har varit mycket skog de senaste åren...
Hämtade Lisa i skolan på hemvägen, hon mår inte bra. Hostar så jag vet inte vad, men nu är hon på Vårdcentralen och jag hoppas att de kan hjälpa henne.
Per har tillbringat ännu en natt på lasarettet med Elin, men förhoppningsvis får de komma hem idag. Vi har inte setts många minuter sedan i lördags känns det som, men det spelar egentligen ingen roll. Just nu är det Elin som är viktigast, självklart. Jag är en vuxen människa som klarar mig själv. (Fast ibland känner jag mig som jag är 3 år, och bara vill lägga mig ner på golvet och skrika ut alla orättvisor... men det gör jag ju inte...)
Sammanfattning: Lisa på vårdcentralen, Per och Elin på lasarettet och jag själv sjukskriven... Happy Family!
Det är naturligtvis bra att vi är olika som människor, och det kanske bara är jag som behöver lära mig något mer. Jag förstår naturligtvis att alla inte kan vara som jag, men ändå... Lite frusterande blir det allt.
Igår på jobbet började jag städa bort mina gamla arbetsuppgifter. Slängde en massa gamla pärmar och papper och tidningar. Gjorde iordning en låda till någon av mina efterträdare, fast den personen verkade inte vilja ha det. Det är nog inte riktigt fastlagt hur det ska bli någonstans. Ja, det var ett lagom pyssel att hålla på med ett par timmar, och jag ska fortsätta idag.
På eftermiddagen var Camilla här och vi började spåna på ett manus till årets teateruppsättning. Det var riktigt roligt! Ska försöka få in lite humor i år. Och ingen skog, det har varit mycket skog de senaste åren...
Hämtade Lisa i skolan på hemvägen, hon mår inte bra. Hostar så jag vet inte vad, men nu är hon på Vårdcentralen och jag hoppas att de kan hjälpa henne.
Per har tillbringat ännu en natt på lasarettet med Elin, men förhoppningsvis får de komma hem idag. Vi har inte setts många minuter sedan i lördags känns det som, men det spelar egentligen ingen roll. Just nu är det Elin som är viktigast, självklart. Jag är en vuxen människa som klarar mig själv. (Fast ibland känner jag mig som jag är 3 år, och bara vill lägga mig ner på golvet och skrika ut alla orättvisor... men det gör jag ju inte...)
Sammanfattning: Lisa på vårdcentralen, Per och Elin på lasarettet och jag själv sjukskriven... Happy Family!
Helgen...
Ja, den här helgen blev väl inte riktigt som vi tänkt oss... Jag och Per började sortera, packa och slänga i gästrummet och på kontoret. Fyllde säckar, rensade pärmar osv, då Elins mamma ringde och berättade att de skulle åka till akuten med Elin pga en outhärdlig huvudvärk som inte ville ge sig. Per följde naturligtvis med in. Först trodde de att det var migrän, men inget hjälpte så hon skulle få stanna över natten. Jag och Lisa åkte in med lite saker till dem. Under natten fick hon göra en röntgen av huvudet, men tack och lov visade den inget heller. Nästa bud är att det kommer från nacke och axlar, så hon har fått tillbringa ännu en natt därinne, för att idag få träffa sjukgymnast. Stackars flicka, hon såg helt slut ut när vi var in till dem. Men förhoppningsvis ska allt bli bra nu.
Så Per hade viktigare saker för sig i helgen, än vad vi planerat. Så istället åkte jag och Lisa hem till mamma själva på middag och soffmys på lördagseftermiddagen, och på kvällen var jag solokvist allena hemma, så jag fortsatte plocka och tvätta osv.
På söndagen rev/städade jag bort julen med allt vad det innebär och till kvällen var jag och träffade mina teatertjejer. Vi måste försöka komma på nåt bra att spela i år, och vi har åtminstone fått en grundidé som jag och Camilla ska spinna vidare på idag.
Såhär på måndag morgon, känns det som att helgen bara försvann. Vad var det som hände? Vad har jag gjort egentligen? Ja, samtidigt som jag pysslat härhemma har jag lyssnat på ett par ljudböcker. Det går väldigt lätt att göra saker när man har nåt roligt eller spännande i öronen under tiden. Jag kan verkligen rekommendera ljudböcker!
Idag ska jag till jobbet igen, och göra mina två timmars arbetsträning. Jag har ingen aning om vad jag ska göra. Ska jag rensa i röran av mina "vanliga" arbetsuppgifter, eller ska jag börja rikta in mig på mina "nya" arbetsuppgifter? Det är svårt med motivationen innan jag vet hur allt kommer att bli. Funderar starkt på be om att få flytta till Falukontoret, miljöombyte är nog det bästa för mig just nu. Men vill ju ha besked om hur de ställer sig till lönefrågan också, jobbigt med ovisshet. Vi får väl se i vilken ordning allt kommer att ske...
Det positiva idag, blir att spåna manus med Camilla! Det är bensin för själen att hålla på med.
Så Per hade viktigare saker för sig i helgen, än vad vi planerat. Så istället åkte jag och Lisa hem till mamma själva på middag och soffmys på lördagseftermiddagen, och på kvällen var jag solokvist allena hemma, så jag fortsatte plocka och tvätta osv.
På söndagen rev/städade jag bort julen med allt vad det innebär och till kvällen var jag och träffade mina teatertjejer. Vi måste försöka komma på nåt bra att spela i år, och vi har åtminstone fått en grundidé som jag och Camilla ska spinna vidare på idag.
Såhär på måndag morgon, känns det som att helgen bara försvann. Vad var det som hände? Vad har jag gjort egentligen? Ja, samtidigt som jag pysslat härhemma har jag lyssnat på ett par ljudböcker. Det går väldigt lätt att göra saker när man har nåt roligt eller spännande i öronen under tiden. Jag kan verkligen rekommendera ljudböcker!
Idag ska jag till jobbet igen, och göra mina två timmars arbetsträning. Jag har ingen aning om vad jag ska göra. Ska jag rensa i röran av mina "vanliga" arbetsuppgifter, eller ska jag börja rikta in mig på mina "nya" arbetsuppgifter? Det är svårt med motivationen innan jag vet hur allt kommer att bli. Funderar starkt på be om att få flytta till Falukontoret, miljöombyte är nog det bästa för mig just nu. Men vill ju ha besked om hur de ställer sig till lönefrågan också, jobbigt med ovisshet. Vi får väl se i vilken ordning allt kommer att ske...
Det positiva idag, blir att spåna manus med Camilla! Det är bensin för själen att hålla på med.
Fredag!
Ok, då har jag varit på mitt första möte med mina "nya" kollegor och min nya chef. Det var ett vanligt möte, där inte så många nyheter kom fram, mer än vagt vad jag ska göra i fortsättningen. Kommer med all säkerhet i alla fall att flytta ner eller flytta till Falun. Helst det senare. Tror jag...
På eftermiddagen hade vi träff med facket, en mycket positiv sådan. Känns skönt att ha dem i ryggen. Såna här gånger är det värt de dyra pengarna man betalar varje månad.
Strax ska vi gå på Borlängerevyn, det ska verkligen bli roligt! Hoppas på många, sköna skratt tillsammans med Per, Lisa och mamma. Och igår var jag och köpte mig en mobiltelefon, vet aldrig när jag blir av med min andra, som är en jobbtelefon... Nya mobiler är också roligt!
Har inga speciella funderingar att delge ikväll, försöker leva och komma tillbaka så fort det går....
På eftermiddagen hade vi träff med facket, en mycket positiv sådan. Känns skönt att ha dem i ryggen. Såna här gånger är det värt de dyra pengarna man betalar varje månad.
Strax ska vi gå på Borlängerevyn, det ska verkligen bli roligt! Hoppas på många, sköna skratt tillsammans med Per, Lisa och mamma. Och igår var jag och köpte mig en mobiltelefon, vet aldrig när jag blir av med min andra, som är en jobbtelefon... Nya mobiler är också roligt!
Har inga speciella funderingar att delge ikväll, försöker leva och komma tillbaka så fort det går....
Ett steg fram, två tillbaka...
På min andra dag tillbaka på jobbet, fick jag reda på att min tjänst inte ska finnas mera. Igen... Istället vill de att jag ska jobba som ekonomiassistent. Inget fel i att vara ekonomiassistent, men jag är ganska överkvalificerad för det. Dessutom tycker de att jag ska sänka min lön också! Det tycker inte jag. Nu får det vara nog med motarbetningar. Personalpolitik = Human Rescources, Human = Mänsklighet. Var i hela friden finns tanken på människan? Vad har jag gjort för fel? Var gick det snett? Oavsett vad de säger, är jag fullständigt övertygad om att detta är personligt. Human Rescources...
Jag har precis börjat min arbetsträning, för att komma tillbaka till livet och arbetslivet, och möts det första jag gör av detta. De kanske inte vill att jag ska bli frisk? Det kanske är både lugnare och billigare om jag går hemma och är sjuk? För dem alltså... Human Rescources...
Men detta gör mig mest besviken och arg! Och det är nog ett friskhetstecken, att inte ledsamheten tar överhanden. Att jag har styrka att kämpa, någorlunda i alla fall. Det har varit så många organisationsförändringar och chefsbyten de senaste åren, och jag har blivit kastad som en vante fram och tillbaka. "Vem tar Ingela?" "Vad ska vi göra med Ingela?" Så känns det. Om det är rätt eller fel, kommer jag aldrig att få reda på, för det finns ingen på företaget som har stake nog att tala om för mig. Det är alltid ekonomiska skäl... Skit på er, säger jag då! (Moget för att komma från en 43-årig kvinna, eller hur:))
Nåväl, tack och lov har jag min familj och mina vänner, en läkare som tror på mig, försäkringskassan som stöttar mig (det finns bra folk där också, trots alla skriverier i tidningarna) och ett fack som står på min sida. Nu gäller det bara att bli frisk så fort som möjligt!
Idag är det min kusins födelsedag. Jag har en kusin som är äldre än mig, och det känns bra. Grattis Tony på 44-årsdagen!
Vardag
Så har jag då äntligen börjat igen... Har gjort mitt första pass med arbetsträning, och det kändes helt ok faktiskt. Vi måste förstås planera lite mer noggrant hur det ska läggas upp, det blir inte helt lätt, eftersom det är meningen att jag inte ska göra några av mina vanliga sysslor. Kan inte se hur det ska funka helt ut...
Men första samtalet med min nya chef gick i alla fall bra, och det känns jätteskönt. Jag har försökt tala om för honom hur jag funkar, med raka rör och öppenhet. Och jag har fortfarande min naiva tro på ärlighet kvar. Någonstans vill jag tro att man kommer längst och mår bäst av den. Med vissa restriktioner naturligtvis, man behöver ju inte medvetet såra andra människor om det inte leder till någon förbättring. Om ni förstår...
Igår gjorde jag absolut ingenting. Var febrig, snorig och hostig och bara låg eller satt hela dagen. Kan det bero på de kyliga smekningarna i rumpan som jag fick på utedasset i Sången? I så fall är det värt det. :)
Hur som helst så skötte Per, Lisa och Krazze markservicen hela dagen och det var skönt. Tack!
Just nu är det fullt av tonårstjejer i vårt kök, som sitter och äter kladdkaka. Mika fyller 18 idag och de firar henne lite grann. De andra är gruvligt avundsjuka på henne, hon är först ut med att uppnå myndigheten. Grattis!
Nu ska jag gå och vila middag en timme eller två, anspänningen har släppt och jag är jättetrött. Imorgon ska jag till jobbet igen, dessutom har vi möte med Försäkringskassan på eftermiddagen. Det ska bli skönt att få det överstökat också.
Men första samtalet med min nya chef gick i alla fall bra, och det känns jätteskönt. Jag har försökt tala om för honom hur jag funkar, med raka rör och öppenhet. Och jag har fortfarande min naiva tro på ärlighet kvar. Någonstans vill jag tro att man kommer längst och mår bäst av den. Med vissa restriktioner naturligtvis, man behöver ju inte medvetet såra andra människor om det inte leder till någon förbättring. Om ni förstår...
Igår gjorde jag absolut ingenting. Var febrig, snorig och hostig och bara låg eller satt hela dagen. Kan det bero på de kyliga smekningarna i rumpan som jag fick på utedasset i Sången? I så fall är det värt det. :)
Hur som helst så skötte Per, Lisa och Krazze markservicen hela dagen och det var skönt. Tack!
Just nu är det fullt av tonårstjejer i vårt kök, som sitter och äter kladdkaka. Mika fyller 18 idag och de firar henne lite grann. De andra är gruvligt avundsjuka på henne, hon är först ut med att uppnå myndigheten. Grattis!
Nu ska jag gå och vila middag en timme eller två, anspänningen har släppt och jag är jättetrött. Imorgon ska jag till jobbet igen, dessutom har vi möte med Försäkringskassan på eftermiddagen. Det ska bli skönt att få det överstökat också.
Skogens lugna vrå
Igår, efter en morgonfika med pappa och jag skjutsat tjejerna till Ålandsbussen, åkte jag upp till Sången. Vägen var plogad nästan ända fram till vår infart, men det var inte så mycket snö, så jag kunde ta mig in ändå. Det fanns inga bilspår, så jag visste att ingen fanns däruppe, efter vår stuga. Skönt!
Jag sopade av lite snö på verandan och skottade upp en gång till dasset. Vred på värmen lite och kokade mig lite kaffe. Sedan städade jag stugan och bytte lite gardiner och så... Framåt eftermiddagen satte jag mig med mitt måleripyssel, laddade cd-spelaren med en ny bok och satte igång. Jag blev avbruten ett par gånger av telefonen, tog matpaus och några rökpauser, och när jag var färdig och boken var slut var klockan över midnatt. Snacka om att "time flies"!!!
Bäddade ner mig och för säkerhets skull sov jag i min flanellpyamas. Somnade som en stock, vaknade till en gång i 4-tiden, men då bara vände jag på mig och sov vidare. När klockan var 8 gick jag upp och kokade kaffe. Men då var både pyssel och bok slut, dessutom har jag blivit dunderförkyld, så strax efter 10 åkte jag hem till dusch och civilisation.
Men tänk, när man är däruppe. Igår kväll var det så svart ute att man nätt och jämt kunde se konturerna av träden mot himlen. Det enda som hördes var trädens susningar i vinden och tystnaden...
Att sitta på utedasset när det är några minusgrader är också en slags livskvalitet, vinden känns som en kylig smekning på rumpan... Jag hade tänt några värmeljus därute också, så man slipper sitta med ficklampan i munnen när man ska torka sig :)
Jag får frågan om jag inte är rädd när jag är där alldeles själv. Men det är jag inte. Det är mycket farligare att vara i stan! Jag menar, vad skulle kunna hända? Vad ska jag vara rädd för? De vilda djuren är ju räddare för mig, än vad jag är för dem. Och alla galningar och mördare som springer runt i de svenska skogarna tror jag inte hittar till Sången om jag ska vara ärlig.
När jag kommit hem, fick jag besök av en vän och kollega. Det var trevligt, hon fick mig att känna att jag nog saknar mitt jobb en smula. Fick lite mera mod inför måndagen. Det är bra!
Nu väntar dock en skön lördagkväll, vi ska äta lite god mat strax och sedan får vi invänta Lisa och höra hur deras tripp varit. Om mormor fixade en kväll med tre 17-åringar...
Jag sopade av lite snö på verandan och skottade upp en gång till dasset. Vred på värmen lite och kokade mig lite kaffe. Sedan städade jag stugan och bytte lite gardiner och så... Framåt eftermiddagen satte jag mig med mitt måleripyssel, laddade cd-spelaren med en ny bok och satte igång. Jag blev avbruten ett par gånger av telefonen, tog matpaus och några rökpauser, och när jag var färdig och boken var slut var klockan över midnatt. Snacka om att "time flies"!!!
Bäddade ner mig och för säkerhets skull sov jag i min flanellpyamas. Somnade som en stock, vaknade till en gång i 4-tiden, men då bara vände jag på mig och sov vidare. När klockan var 8 gick jag upp och kokade kaffe. Men då var både pyssel och bok slut, dessutom har jag blivit dunderförkyld, så strax efter 10 åkte jag hem till dusch och civilisation.
Men tänk, när man är däruppe. Igår kväll var det så svart ute att man nätt och jämt kunde se konturerna av träden mot himlen. Det enda som hördes var trädens susningar i vinden och tystnaden...
Att sitta på utedasset när det är några minusgrader är också en slags livskvalitet, vinden känns som en kylig smekning på rumpan... Jag hade tänt några värmeljus därute också, så man slipper sitta med ficklampan i munnen när man ska torka sig :)
Jag får frågan om jag inte är rädd när jag är där alldeles själv. Men det är jag inte. Det är mycket farligare att vara i stan! Jag menar, vad skulle kunna hända? Vad ska jag vara rädd för? De vilda djuren är ju räddare för mig, än vad jag är för dem. Och alla galningar och mördare som springer runt i de svenska skogarna tror jag inte hittar till Sången om jag ska vara ärlig.
När jag kommit hem, fick jag besök av en vän och kollega. Det var trevligt, hon fick mig att känna att jag nog saknar mitt jobb en smula. Fick lite mera mod inför måndagen. Det är bra!
Nu väntar dock en skön lördagkväll, vi ska äta lite god mat strax och sedan får vi invänta Lisa och höra hur deras tripp varit. Om mormor fixade en kväll med tre 17-åringar...
Hur ska det bli?
Tre dagar kvar, sen ska jag tillbaka igen. Jag gruvar mig en aning för det, mest för hur det kommer att vara och bli, med ny chef och hur jag kommer att orka... Det måste gå! Behöver få tillbaka mitt liv igen, så att allt kan bli som vanligt igen. Vanligt? Stiga upp 6.30, duscha, äta frukost och åka till jobbet. Åka hem 16.30, slänga i sig lite mat och vidare på styrelsemöte eller teater eller någon annan kvällsaktivitet. Hem igen i 21-tiden, sitta i soffan en timme och sedan sova. Stiga upp 6.30... osv osv... Är det ett vanligt liv? Vad är ett vanligt liv? Vad gör "vanliga" människor på sin fritid? Teatern vill jag absolut inte försaka, den ger mig mycket och positiv energi. Styrelsemöten och andra aktiviteter kan man kanske vara utan, men är inte det sociala saker också? Eller ska man vara hemma och baka och pyssla om sitt hem, laga mat till familjen och sitta i soffan? Eller vad "ska" man?
Det är väl därför jag tycker så mycket om att resa bort. Då finns inga "ska man"... Att sitta i Sången och läsa eller lyssna på en bok. Att lufsa runt i skogen utan mål. Att strosa på Manhattans gator för sig själv. Att ligga på en grekisk strand och steka med en bra bok i handen. Att flanera omkring på en båt och dricka drinkar och spela på enarmade banditer. Det är saker jag tycker om att göra, men så kan man ju inte leva livet, det fattar jag ju. Men hur hittar man jämvikten i vardag och fritid, så att det blir bra?
I onsdags gjorde jag en bra sak. Jag och Lisa tog morgontåget till Stockholm, vandrade ut och in i affärer, shoppade, åt, shoppade, fikade och shoppade tills vi tog tåget hem igen till kvällen. Det är livskvalitet! Att få en hel dag tillsammans, bara vi två. Få prata strunt och allvar och bara umgås (tillsammans med alla andra som också ville mellandagsshoppa i storstan). Dessutom såg vi två kändisar, så Lisas dag var perfekt!!
Igår var också en bra dag, fast på ett helt annat sätt. Vi röjde i garaget (det blir nog aldrig färdigt), körde en hel släpvagn till tippen, så nu finns det plats därute. Sedan köpte vi nya köksmöbler till lägenheten och beställde nya stolar till vårt matsalsbord. Sånt är roligt!
Idag är det tänkt att jag ska åka till Sången och städa lite och vara lite. Få se hur det blir, jag känner förkylningen komma i raketfart. Huvudet är fullt av bomull och pappersnäsdukarna samlas på hög bredvid mig. Men kanske jag orkar upp en stund i alla fall. Lisa ska på Ålandskryssning med två kompisar och mormor (lycka till!) och Elin dyker upp någon gång under dagen. Per är ledig och ska förmodligen fortsätta köra till tippen. Vi får väl se hur dagen artar sig. Jag har en känsla av att jag kommer att vara som en pest och pina den här helgen, därför vore det kanske bäst för alla om jag befinner mig i skogen för mig själv? Den som lever får se (också ett uttryck som någon jag känner inte gillar särskilt mycket :-)).
Det är väl därför jag tycker så mycket om att resa bort. Då finns inga "ska man"... Att sitta i Sången och läsa eller lyssna på en bok. Att lufsa runt i skogen utan mål. Att strosa på Manhattans gator för sig själv. Att ligga på en grekisk strand och steka med en bra bok i handen. Att flanera omkring på en båt och dricka drinkar och spela på enarmade banditer. Det är saker jag tycker om att göra, men så kan man ju inte leva livet, det fattar jag ju. Men hur hittar man jämvikten i vardag och fritid, så att det blir bra?
I onsdags gjorde jag en bra sak. Jag och Lisa tog morgontåget till Stockholm, vandrade ut och in i affärer, shoppade, åt, shoppade, fikade och shoppade tills vi tog tåget hem igen till kvällen. Det är livskvalitet! Att få en hel dag tillsammans, bara vi två. Få prata strunt och allvar och bara umgås (tillsammans med alla andra som också ville mellandagsshoppa i storstan). Dessutom såg vi två kändisar, så Lisas dag var perfekt!!
Igår var också en bra dag, fast på ett helt annat sätt. Vi röjde i garaget (det blir nog aldrig färdigt), körde en hel släpvagn till tippen, så nu finns det plats därute. Sedan köpte vi nya köksmöbler till lägenheten och beställde nya stolar till vårt matsalsbord. Sånt är roligt!
Idag är det tänkt att jag ska åka till Sången och städa lite och vara lite. Få se hur det blir, jag känner förkylningen komma i raketfart. Huvudet är fullt av bomull och pappersnäsdukarna samlas på hög bredvid mig. Men kanske jag orkar upp en stund i alla fall. Lisa ska på Ålandskryssning med två kompisar och mormor (lycka till!) och Elin dyker upp någon gång under dagen. Per är ledig och ska förmodligen fortsätta köra till tippen. Vi får väl se hur dagen artar sig. Jag har en känsla av att jag kommer att vara som en pest och pina den här helgen, därför vore det kanske bäst för alla om jag befinner mig i skogen för mig själv? Den som lever får se (också ett uttryck som någon jag känner inte gillar särskilt mycket :-)).
2008!
Så har det då gått ännu ett år... Ett år med glädje och sorg, som de flesta andra år. Det bästa med 2007 var ändå att stugan kom upp i Sången, det sämsta med året var förstås mitt sk återfall.
De senaste dagarna har gått i packningens tecken, förutom igår kväll, då vi hade nyårsmiddag här! Vi var sex vuxna och fem barn/ungdomar (Elin tycker inte om när jag säger barnen...) som åt en fantastiskt god trerätters middag.
Vi började med lite portvin och pepparkakor med mögelost på, mums. (Alternativet var "rena" pepparkakor och alkoholfri cider.) Till förrätt åt vi sedan halstrade pilgrimsmusslor, med sparris och balsamvinägersås. Riktigt gott! Ingen av oss hade ätit pilgrimsmusslor tidigare, och ingen blev besviken, om jag säger så... Till det drack vi ett gott, kallt glas vitt vin. (Här var alternativet toast med ishavssallad och skinka. Och läsk.)
Huvudrätten bestod av örtkryddad lammstek, med hasselbackspotatis, rostade grönsaker och rödvinssås. Delikat! Till detta, naturligtvis ett gott rödvin. (Den ungdomligare rätten bestod av lövbiff, hasselbackspotatis och bearnaisesås.)
Som dessert bjöd vi på friterad camenbert med hjortronsylt! Det äter vi alltid till dessert på nyår. Det är bara såååå gott! (Barnen fick glass med chokladsås, maränger och strössel.) Sen avrundade vi med kaffe och avec.
Mätta och belåtna efter några timmars ätande, slog vi oss in på spelets bana. En timme med "Den ofrivillige spelaren" och sedan var det dags att klä på sig och gå ut. Lisa och Krazze kom hem strax innan tolvslaget, så de fick också vara med och dricka skumpa och skjuta raketer. Sen ska som vanligt alla ringa, sms:a osv ett tag innan vi samlade ihop oss igen och började sjunga Sing Star. Det höll vi på med alldeles för länge, jag vaknade kl 14 idag, behöver jag säga mer?
Det är så trevligt att umgås i goda vänners lag, med god mat och dryck, och glada barn. Förlåt, ungdomar....
Ikväll är det dock ingen som orkar laga mat, så det blir nog en fläskig pizza!
Imorgon ska jag och Lisa ta tåget till Stockholm och ha oss en shoppingdag där. Det ser jag fram emot väldigt mycket. Hoppas att vi får göra några fynd bara innan vi tar tåget hem igen till kvällen.
De senaste dagarna har gått i packningens tecken, förutom igår kväll, då vi hade nyårsmiddag här! Vi var sex vuxna och fem barn/ungdomar (Elin tycker inte om när jag säger barnen...) som åt en fantastiskt god trerätters middag.
Vi började med lite portvin och pepparkakor med mögelost på, mums. (Alternativet var "rena" pepparkakor och alkoholfri cider.) Till förrätt åt vi sedan halstrade pilgrimsmusslor, med sparris och balsamvinägersås. Riktigt gott! Ingen av oss hade ätit pilgrimsmusslor tidigare, och ingen blev besviken, om jag säger så... Till det drack vi ett gott, kallt glas vitt vin. (Här var alternativet toast med ishavssallad och skinka. Och läsk.)
Huvudrätten bestod av örtkryddad lammstek, med hasselbackspotatis, rostade grönsaker och rödvinssås. Delikat! Till detta, naturligtvis ett gott rödvin. (Den ungdomligare rätten bestod av lövbiff, hasselbackspotatis och bearnaisesås.)
Som dessert bjöd vi på friterad camenbert med hjortronsylt! Det äter vi alltid till dessert på nyår. Det är bara såååå gott! (Barnen fick glass med chokladsås, maränger och strössel.) Sen avrundade vi med kaffe och avec.
Mätta och belåtna efter några timmars ätande, slog vi oss in på spelets bana. En timme med "Den ofrivillige spelaren" och sedan var det dags att klä på sig och gå ut. Lisa och Krazze kom hem strax innan tolvslaget, så de fick också vara med och dricka skumpa och skjuta raketer. Sen ska som vanligt alla ringa, sms:a osv ett tag innan vi samlade ihop oss igen och började sjunga Sing Star. Det höll vi på med alldeles för länge, jag vaknade kl 14 idag, behöver jag säga mer?
Det är så trevligt att umgås i goda vänners lag, med god mat och dryck, och glada barn. Förlåt, ungdomar....
Ikväll är det dock ingen som orkar laga mat, så det blir nog en fläskig pizza!
Imorgon ska jag och Lisa ta tåget till Stockholm och ha oss en shoppingdag där. Det ser jag fram emot väldigt mycket. Hoppas att vi får göra några fynd bara innan vi tar tåget hem igen till kvällen.
